Moder jord satt i sitt rum under trädets rötter.
Hennes händer var upptagna med att väva,
upp och ner vävde de ett hösttäcke åt barnen,
ett hösttäcke att hålla dem varma när dagarna blev kallare.
Upp och ner rörde sig hennes händer.
Upp och ner, ett hösttäcke att hålla kylan borta.
Moder jord vävde in många saker i sin väv; bruna och gröna grässtrån,
löv i alla de färger, vita ulliga moln...
upp och ner, ett hösttäcke att hålla kylan borta.
Efter många dagars arbete var väven klar och Moder jord lade ner den.
Hon satte sig i sin fåtölj och somnade.
På natthimlen tindrade stjärnorna.
De såg genom trädets rötter att moder Jord sov.
De såg hösttäcket med sina bruna och gröna strån,
sina vita ulliga moln och löv i alla de färger,
allt sammanvävt för att hålla kylan borta.
"Verkligen ett varmt täcke" konstaterade stjärnorna.
"Men var finns ljusen som ska leda jordbarnen genom vinternatten?
Vintern är mörk. Låt oss ge dem av vårt ljus.
Moder jord drömde om tindrande stjärnor
och när hon vaknade fann hon strålar av stjärnljus invävda i hösttäcket.
Moder Jord log och reste sig upp ur fåtöljen. Nu var hösttäcket färdigt.
Det gav både värme och ljus åt barnen genom kyla och genom mörker.
Och hon tog täcket och bredde ut det över landskapet.
