Nytt sytt: mysdress till födelsedagen

Jag har grävt i återbrukshögen igen, den här gången inför Timons födelsedag. Det var länge sen jag sydde i mjuka tyger. Jag har ju sytt en pyjamas och en docka, det är allt. Båda gångerna har jag haft problem med att symaskinsnålen gjort hål i tygerna, så även denna gång när det gäller tröjan. Sen bytte jag till en smalare nål och så var det problemet löst. 

Detta är första gången jag syr en tröja. Jag sydde efter en köpt tröja som Timon redan har och det var lite klurigt att få till det rätt med delarna. Byxorna har jag sytt som vanligt utan sidsöm så de gick snabbare. Till tröjan tog jag några bitar från ett linne som kommit direkt från loppis till återbrukshögen. Jag använde kantbanden runt ärmhålen till halsen på tröjan. Bak- och framstycke kommer från ett linne som var lite fläckigt som vi ärvt från kusinerna i skåne.

Till byxorna har jag använt en mjuk turkos jacka som jag försökt sälja på tradera i åratal utan resultat, det gick bara att använda bakstycket till det här projektet. Jag har också använt tyget från en kortärmad lite flammig eller batikfärgad tröja, turkos även den, som införskaffats på loppis i syfte att sy något nytt av. På ena benet finns även en bit av mina gamla långkalsonger och en bit av en fläckig kortärmströja med hjärtan som vi ärvt av kusinerna.

Det hela blev lite pyjamaslikt vilket inte var meningen. Kan sonen ha detta på dagis eller ser det för pyjamaslikt ut?

I 've been digging through the recycling pile again, this time facing Timon's birthday . It was a long time since I sewed something from soft fabrics . I have sewn a pajamas and a doll, that's all. Both times I have had problems with the sewing needle making holesin the fabrics, so this time I switched to a thinner needle and the problem was solved.

This is the first time I have sewn a shirt. I looked at a sweater that Timon already but it was a bit tricky to get the parts right. The pants were sewn as usual without side seams so they weren't that tricky. For the arms I took some pieces from a tank that has come directly from the flea market to the recycling pile. I used the edge bands around armhole to the neck of the shirt . Back and front pieces come from a tank top that was a little blotchy that we inherited from the cousins ​​in Skåne.

For the pants  I have used a soft turquoise jacket that I tried to sell on ebay for years with no results. I also took a fabric from a short-sleeved somewhat blotchy shirt, also turquoise, obtained at a flea market in order to sew something new . On one leg there's a piece of my old long johns and a bit of a spotty shirt with hearts that we inherited from the cousins (not the part with the spots of course.)

It all became a bit pajamas-like which was not the intention. But well, another pajamas then for his birthday this year.

Linking up with Maja at Husmorsskolan for Symöte

 and Nicole at Frontier Dreams for KCCO

Frosseri inför fastan

Traditionsenligt hade vi godisfrosseri på fettisdagen inför fastan som för oss betyder godisfritt fram till påskafton.

Vi spelade monopol som vanligt när vi har spelkväll. Och jag som köpt en extension till vårt Carcassonne. Den ligger ospelad sen julen. Ingen har velat spela något annat än monopol i år. Och vi hinner aldrig spela färdigt...

En fredag inför fettisdagen

...bakades det semlor som vanligt i god tid, 

men de kom aldrig med på bild för det var en jobbig dag

Och det var ingen bra dag att baka på. Eller att cykla till biblioteket på. Eller försöka städa på. Jag försöker  ta mig an kaoset den dag jag slutar tidigare men det finns alltid kvar en massa till fredagen. Det finns alltid kvar en massa alla dagar.

Man vet det inte i förväg men i efterhand eller snarare när ett projekt är i full gång då vet man att idag skulle vi inte ha planerat in något alls. Somliga dagar handlar det bara om att göra det bästa av dagen med full uppmärksamhet på unge herrn och så lite inplanerade aktiviteter som det bara är möjligt.

Och orsaken visade sig vara sjukdom. Timon hade hög feber på kvällen och även Lova på lördagen och söndagen men Timon var sjuk i tio dagar liksom i Januari och har alltså tillfrisknat först under den här veckan.

Ulf och Elvin blev också smittade och så småningom insjuknade även kusinen och Farmor. Och nu har Lova fått samma sjukdom igen; över 40 graders feber, men hon brukar bli frisk snabbt.

Hoppas att Timon hunnit bygga upp sitt immunförsvar igen efter att ha avlutat pencillinkuren i torsdags, för imorgon blir det dagisbaciller igen. Hoppas att tre dagar hemma räcker.

Att mixa mandlarna till mandelmassan är ett himla oväsen

Men ändå, 

En hyllning till fastlagsbullen:

Du är lite rundnätt 
på gränsen till fet 
men min kärlek till dig 
är så glödande het 

Jag gillar din hatt 
högst där upp på toppen 
och att du är pudrad 
runt hela kroppen 

Din fluffiga krage 
mig minner om snö 
Jag ville så gärna bli din fästemö

Så glatt tar du mot mina vårfrierier

och ger mig i gengäld en mängd kalorier 

Bruna bönor och stekfläsk
jag nästan helt glömmer 
Till dig, fastlagsbulle 
jag längtar och drömmer 

My Choice

Last year I wrote this post about finding and defining enjoyment. I'm picking up the thread on joy as a choise. It's really about focusing on remembering that those everyday tasks are chosen. At least some of those things that needs to be done can be turned into enjoyment when identified as chosen to fill this life. Instead of thinking about completing a task or what must be done after, it's about focusing on that I've chosen to do it. This is what I want in my life. This is what I choose. This is where I want to be. It's a way to maintain and redirect my energy by remembering I am doing what makes me happy which allows my mind to slip into a state of blissful reverie as my body enjoys the physical pleasure of the task, if it's that kind of task (which these never ending things that I've originally chosen often are).

Hur snön fick sin färg - En snödroppssaga (förenklad)

Denna saga publicerades första gången i April 2013, i syfte att berätta för Timon. I år när snödropparna börjat titta fram mycket tidigare har jag förenklat den och berättar den tillsammans med bilderna nedan. 

Barn från 2-4 år (och säkerligen äldre barn också)  älskar den!

För mycket länge sedan när världen var ny och alla växter fått sina färger kom en kylig kväll den allra första snöflingan nersinglandes. Eftersom snöflingan inte varit där när alla andra fått sina färger var den genomskinlig och färglös. Snön var ledsen för att den var osynlig. Ingen skulle kunna se den och ha glädje av den. Så snön frågade om det fanns någon färg kvar men blommorna hade fått de sista färgerna.

Snön gav sig glad iväg för att leta reda på en blomma som ville dela med sig av sin färg. Den fick se en blomma som lyste gul vid vägkanten och gick fram till blomman och frågade:

"Ursäkta, skulle jag kunna få lite av din solgula färg?"

"Absolut inte" svarade maskrosen. "Jag vill behålla all solgul färg själv. Om jag ger bort av den kanske jag inte märks lika mycket och så får jag kanske inte den värme jag behöver för att växa. Jag är upptagen med att fånga solstrålar. Flytta på dig nu du skuggar solen."

Snön virvlade vidare och efter en stund mötte den en blå blomma. Den bad artigt om färg men även blåklockan sa nej och såg skräckslagen ut av blotta tanken:

"Aldrig att jag skulle dela färg med en så kylig typ som du" sa blomman. "Jag är vårens blå skogsmatta. Om du bar min blåa ton kunde vi förväxlas och det går inte för sig sa blomman och Snön fick svepa vidare.

Den fick se en jättefin röd blomma. Den kröp fram till blomman och frågade : "Skulle jag kunna få lite lite av din färg för jag har ingen" men rosen sa "Ge dig iväg, du kyler ner mina vackra blad."

Vid det här laget var snön alldeles förtvivlad. Det verkade som om ingen ville hjälpa den. Snön hade så gott som givit upp hoppet när den fick syn på en oansenlig blomma med nedböjt huvud som den inte hade lagt märke till förut. Snön närmade sig försiktigt den lilla vita blomman och när den frågat om hon kunde tänka sig att dela med sig av lite färg nickade hon fort och svarade (med tunn röst):

"Ja, det är klart att jag hjälper dig".

"Vill du verkligen hjälpa mig?" (utropade snön förvånat).

"Ja" svarade snödroppen. "Du ska få av min lysande vita färg så att du också blir vit och när du faller kommer allt att bli insvept i skimrande vitt." Så Snödroppen gnuggade sina blad mot snön som genast blev vit.

"Du är min bästa vän" sa snön till snödroppen. "Du ska få blomma i min famn. Varken frosten eller nordanvinden kommer att skada dina fina blommor. Ingen blomma ska blomma före dig!"  

Och om du tittar noga på snödroppen kan du se några gröna repor där hon skrubbade av den vita färgen och gav till snön. Och även om snön ser vit ut, håll upp lite av den mot ljuset så ser du att den fortfarande har kvar lite av sin genomskinlighet. Bara ytterst lite vitt behövdes för att göra snön synlig

Hemma har vi fått skynda oss att plocka fram Snödropps-madamen från i fjol:

Det skulle vara roligt att göra liknande figurer av rosen och blåklockan. (Maskrosen har jag redan).

An almost similar story in english:

How Snow got his Colour - A Snowdrop Story

A long time ago when the Earth was new, the creator was being very generous with the amounts of colour He handed out to the plants and animals. So much so, that by the time, Snow had heard that colour was being given out, when she came to ask the Creator for a little colour there was none left. Snow was transparent. 

The Creator was a little perplexed by this mistake. "Never mind," He said to Snow, "I'm sure some of the flowers will share a little of their colours with you. I gave them lots. Just go and ask."

So off Snow went, looking for flowers and a little of their colour. Before long, she came across Daffodil, who was looking gloriously yellow in the sunshine. "Hello Dandelion," said Snow, "I'm afraid the Creator ran out of colour and I'm looking for some. Would you be able to share a little bit of yellow with me?"

Daffodil waved her trumpet head around importantly. "No, no, no! I'm afraid that's impossible," she said, fixing Snow with an arrogant stare. "I'm too busy catching the sun's rays. If I lose any of my colour, I may not be noticed as much and not receive the warmth I need to grow. Go and look elsewhere for colour."

Snow shrugged her wet shoulders and kept on looking. Before long, she saw Bluebell, who was looking ever so bonny. "Hello Bluebell" said Snow. "Would you mind giving me a little of your colour? The Creator suggested I asked a flower for some colour."

Bluebell looked horrified at the thought. "Oh no, Snow!" she exclaimed. "That simply isn't possible. You see, I make a beautiful carpet of blue every spring in the woodlands. If you were my shade of blue, then everyone might get mixed up between us and that would never do. Go and find another flower to help you."

Poor Snow was beginning to feel quite desperate. Every flower seemed to need all their colour. Just then, she heard a little voice. It was the white Snowdrop. "Did I hear that you are needing some colour, Snow?" asked Snowdrop. "You can have some of mine. I've got lots of white. Here..."

Snowdrop carefully scraped some of the white of her inner tepals, revealing some of her underlying green and handed the white to snow, who immediately transformed with her colour. 

To this day, you can look closely at a snowdrop you can see the area of green streaks on the inner tepals where she scraped off her white colour to give to snow. And although when you see snow, it looks very white. If you hold a little snow up to the light, you will see it is transparent. Only a little white was ever needed to make snow visible. 

In return for colour, Snow made a special promise to Snowdrop. "As you gave me your colour, I am giving you the freedom to emerge safely through my blanket of snow, every year. You will be the flower that symbolises the end of winter and will announce that spring is coming. You will be forever special, because of this." 

And so it was to this day.

Yes

Go Do It