Årstidssaga

Det var en gång en lillebror som inte ville sova ensam på natten. Men det tyckte hans storasyster att han skulle göra. Lillebror gick med på att sova ensam om storasystern gav honom blåsippor från skogen
Det var en dag i Januari, mitt i vintern.

"Men, min käre bror, har du nånsin hört om blåsippor som blommar i snö?" sa storasystern.
"Gör som jag säger, sa lillebror, annars tänker jag inte sova ensam.

Flickan begav sig till skogen. Snön låg djup, och det fanns inga spår av någon människa. Länge vandrade hon hit och dit, och gick så småningom vilse i skogen. Hon var hungrig och frusen.
Plötsligt såg hon ett ljus i fjärran, och klättrade mot det tills hon nådde toppen av ett berg. Där brann en stor eld, omgiven av tolv stenblock. På varje sten satt en orörlig gestalt  insvept i mantel och med huvudet täckt av en huva som föll ner över ögonen Tre av dem hade mantlar vita som snö, tre var gröna som ängens gräs och tre gick i guld som mogen råg och tre var lila som mörka druvor. 

Alla satt tysta och såg in i elden. Det var de tolv månaderna. Den store Januari satt mer upphöjd än de andra. Hans hår och skägg var vita som snö, och i handen höll han en trollstav. Först blev flickan rädd, men efter ett tag återfick hon sitt mod och närmade sig gruppen och sa: 

"Kan jag få värma mig vid elden? Jag är kall och fryser."
Den store Januari lyfte huvudet och svarade:
"Vad för dig hit, barn? Vad söker du?"
"Jag söker blåsippor", svarade den unga flickan.
"Det här är inte rätt årstid för blåsippor. Ser du inte att det är snö överallt?" sade Januari.
"Jag vet, men min lillebror har begärt  blåsippor. Om jag återvänder utan dem kan han inte sova ensam. Jag ber er, säg mig var de kan hittas."

Nu ställde sig Januari upp och vände sig mot en ung månad iklädd grön mantel, och gav henne sin trollstav och sa: -
"Syster April, det här är din uppgift."
April reste sig och cirklade med trollstaven över elden. Med ens steg lågorna mot himlen, snön smälte och träd och buskar knoppades. Gräset började spira, under buskarna tittade blommorna fram. Ängarna var blå av violer och blåsippor. Det var vår
"Samla dem snabbt, barn", sa April.
Med glädje skyndade storasystern sig att plocka blommorna, och efter att hon snabbt fått ihop en bukett tackade hon månaderna och sprang hem. Lillebror såg blommorna och drog in doften som fyllde huset.
"Var hittade du dem?" frågade Lillebror.
"Under träden på bergssidan", svarade systern.

 Nästa dag ville lillebror ha jordgubbar.
"Hämta mig jordgubbar från skogen. De måste vara söta och mogna."
"Men vem har hört talas om jordgubbar som mognar under snö?" utbrast systern.
"Om jag inte får jordgubbar kan jag inte sova ensam sa lillebror
Flickan gav sig återigen iväg mot skogen och såg återigen ljuset och lät det leda henne uppför berget till den stora elden runt  vilken de tolv månaderna satt. 
"Får jag värma mig vid elden? jag är kall och fryser", frågade hon.
Den store Januari lyfte huvudet och frågade: "Vad för dig hit, barn? vad söker du?"
"Jag söker jordgubbar", sade hon.
"Vi är mitt i vintern", svarade januari "Jordgubbar växer inte i snö."
"Jag vet", sade flickan, " men min bor vill ha jordgubbar. Om jag inte ger honom jordgubbar kan han inte sova ensam. Berätta var jag kan hitta dem."

Den store januari ställde sig upp, gick över till Månaden mitt emot, gav henne trollstaven och sa: "Syster Juli, det här är din uppgift."
Juli lydde, och när hon cirklat med trollstaven över elden steg lågorna mot himlen. Med ens smälte snön, Jorden täcktes av grönska, varje träd var klätt med blad, fåglarna sjöng, En mångfald av blommor stod utslagna i skogen. Det var sommar. Under buskarna förvandlades hundratals vita stjärnformade blommor  till mognande jordgubbar som omedelbart täckte gläntan.
"Samla dem snabbt, barn", sade Juli.
Med glädje tackade flickan månaderna, fyllde sitt förkläde och sprang glatt hem.
Lillebror såg med förundran jordgubbarna, som fyllde huset med sina läckra doft.
"Var hittade du dem?" frågade han.
"Uppe på berget, under bokträden, svarade systern. 

Den tredje dagen ville lillebror ha äpplen.
"Äpplen mitt i vintern vintern? Träden har varken blad eller frukt", sa storasystern
Om jag inte får äpplen kan jag inte sova ensam. Flickan begav sig återigen uppför berget, genom den djupa snön,  mot elden runt vilken de tolv månaderna satt. Orörliga satt de där, och på den högsta stenen satt den store Januari.
"Får jag värma mig vid elden? Jag är kall och fryser", sa flickan.
Den store Januari lyfte huvudet. "Vad för dig hit, barn? Vad söker du?" frågade han.
"Jag har kommit för att leta efter röda äpplen", svarade systern.
"Men det är vinter, och inte säsong för röda äpplen", konstaterade den store Januari.
"Jag vet", svarade flickan ", men min bror skickade mig att hämta röda äpplen från berget. Om jag återvänder utan dem kan han inte sova ensam."
Därpå ställde sig Januari upp och gick fram till en av de äldre månaderna, som han överlämnade staven åt:
"Broder Oktober, det här är din uppgift."
Oktober intog den högsta platsen och cirklade med trollspöt över elden. Elden blossade upp, snön försvann, men de bleknande bladen som darrade på träden blåstes till marken i gula massor av en kall nordostlig vind. Endast ett fåtal höstblommor fanns kvar. Först letade systern utan att finna några röda äpplen, men till slut fick hon syn på ett träd som växte på hög höjd, och från dess grenar hängde de ljusa, röda frukterna. Oktober beordrade henne att samla ihop några av dem snabbt. Flickan blev glad och skakade trädet. Först föll ett äpple och sedan nästa.
"Det räcker", sade Oktober; "skynda hem."
Systern tackade månaderna och återvände glatt hem. 
"Var har du hittat dem?" frågade lillebror.
"På bergstoppen och det finns fler svarade hans storasyster. Och lillebror begärde inte mer av sin syster och har kunnat sova själv lugnt och fridfullt allt sedan dess.




Inspirerad av rysk folksaga

2:a Advent: Julgranen

När Jesusbarnet föddes blev alla människor, djur och träd och växter glada. Barnet föddes för att bringa ljuset tillbaka till världen. Folk kom varje dag för att se barnet och de hade alltid presenter med sig.

Tre träd växte intill stallet där barnet föddes. De såg männsikorna som kom och de ville också ge gåvor till Jesusbarnet. Palmen sa: "Jag ska välja ut mitt vackraste blad och hålla det som ett parasoll över barnet."

Olivträdet sa "Jag ger barnet doftande olja."Vad kan jag ge barnet?" frågade granen, "Du!" ropade de andra. "Du har inget att erbjuda. Dina barr skulle sticka honom, och din kåda är klibbig." Granen blev väldigt olycklig, och sa: " Ja, ni har rätt jag har inget att erbjuda barnet."

I närheten av  träden stod en ängel som hade hört allt . Ängeln tyckte synd om granen, så när det blev mörkt och stjärnorna tittade fram, bad han några av dem komma ner och vila på granens grenar. De gjorde som ängeln bett dem om, och granen lystes plötsligt upp med ett vackert sken. Och i samma ögonblick öppnade barnet sina ögon. Han hade sovit, och när det vackra skenet föll på honom log han.

Varje år firar människorna barnets födelsedag genom att ge gåvor till varandra, och varje år ställer ängeln en gran i varje hem till minne av hans första födelsedag, täckt med stjärntända ljus lyser den för barnen så som stjärnor lyste för Jesusbarnet den första julen. Åt inget annan träd ges det att få lysa över så många glada ansikten.

Fritt översatt från The Baldwin Project

En saga i Advent

För mycket länge sen förberedde sig Jungfru Maria för den första julen. Det var dags att väva en dräkt åt Jesusbarnet som snart skulle födas.

Hon vandrade bland stjärnorna och de gav henne strålande trådar av kristall till barnets dräkt. Hon gick till månen och den gav henne silvertrådar. Solen gav henne trådar av glimmande guld  Och jungfru Maria samlade ihop alla trådar och började väva. Men trådarna gled isär och kunde inte vävas samman.

"Kära stenar och kristaller", sa Jungfru Maria. Kan ni hjälpa mig att väva ihop dessa trådar till en dräkt åt Jesusbarnet? "

"Nej, Jungfru Maria. Vi kommer att visa dig vägen till stallet och ge dig stabil grund för dina fotspår, men vi kan inte hjälpa dig väva dina trådar. "

"Kära växter", sa Jungfru Maria. Kan ni hjälpa mig att väva ihop dessa trådar till en dräkt åt Jesusbarnet? "

"Nej, Jungfru Maria. Vi ger dig en trädgård där julrosen kan blomma. Vi ger dig halm att vila på när du kommer fram efter din långa resa. Vi ger dig äpplet med löftet om stjärnan som ska lysa över barnet, Vi ger dig det stjärnbelysta trädet som får ditt barn att le men vi kan inte hjälpa dig väva dina trådar. "

"Kära djur", sa Jungfru Maria, Kan ni hjälpa mig att väva dessa trådar till en dräkt åt Jesusbarnet? "

"Nej, Jungfru Maria. Vår broder Åsnan kommer att bära dig på din långa resa. Djuren i stallet kommer att värma honom med sin andedräkt och mjuka päls men vi kan inte hjälpa dig väva dina trådar. "

Nu visste Jungfru Maria inte längre vart hon skulle vända sig för att få hjälp att väva sina trådar.  Då kom en ängel till henne och talade mjukt och sade: "Jungfru Maria, du måste be barnen om den kärlek de bär i sina hjärtan. När jordens barn sänder sin kärlek, då kommer du att kunna väva Jesusbarnets dräkt. "

Och så blev det. Varje år i Advent kommer ängeln och ger oss ljus i mörkret. Från ljuset ängeln skänker kan varje barn ta ett ljus. Dessa ljus sänder den kärlek de bär djupt i sina hjärtan till Jungfru Maria, så att hon kan väva en dräkt åt Jesusbarnet som ska komma

Hur snön fick sin färg - En snödroppssaga (förenklad)

Denna saga publicerades första gången i April 2013, i syfte att berätta för Timon. I år när snödropparna börjat titta fram mycket tidigare har jag förenklat den och berättar den tillsammans med bilderna nedan. 

Barn från 2-4 år (och säkerligen äldre barn också)  älskar den!

För mycket länge sedan när världen var ny och alla växter fått sina färger kom en kylig kväll den allra första snöflingan nersinglandes. Eftersom snöflingan inte varit där när alla andra fått sina färger var den genomskinlig och färglös. Snön var ledsen för att den var osynlig. Ingen skulle kunna se den och ha glädje av den. Så snön frågade om det fanns någon färg kvar men blommorna hade fått de sista färgerna.

Snön gav sig glad iväg för att leta reda på en blomma som ville dela med sig av sin färg. Den fick se en blomma som lyste gul vid vägkanten och gick fram till blomman och frågade:

"Ursäkta, skulle jag kunna få lite av din solgula färg?"

"Absolut inte" svarade maskrosen. "Jag vill behålla all solgul färg själv. Om jag ger bort av den kanske jag inte märks lika mycket och så får jag kanske inte den värme jag behöver för att växa. Jag är upptagen med att fånga solstrålar. Flytta på dig nu du skuggar solen."

Snön virvlade vidare och efter en stund mötte den en blå blomma. Den bad artigt om färg men även blåklockan sa nej och såg skräckslagen ut av blotta tanken:

"Aldrig att jag skulle dela färg med en så kylig typ som du" sa blomman. "Jag är vårens blå skogsmatta. Om du bar min blåa ton kunde vi förväxlas och det går inte för sig sa blomman och Snön fick svepa vidare.

Den fick se en jättefin röd blomma. Den kröp fram till blomman och frågade : "Skulle jag kunna få lite lite av din färg för jag har ingen" men rosen sa "Ge dig iväg, du kyler ner mina vackra blad."

Vid det här laget var snön alldeles förtvivlad. Det verkade som om ingen ville hjälpa den. Snön hade så gott som givit upp hoppet när den fick syn på en oansenlig blomma med nedböjt huvud som den inte hade lagt märke till förut. Snön närmade sig försiktigt den lilla vita blomman och när den frågat om hon kunde tänka sig att dela med sig av lite färg nickade hon fort och svarade (med tunn röst):

"Ja, det är klart att jag hjälper dig".

"Vill du verkligen hjälpa mig?" (utropade snön förvånat).

"Ja" svarade snödroppen. "Du ska få av min lysande vita färg så att du också blir vit och när du faller kommer allt att bli insvept i skimrande vitt." Så Snödroppen gnuggade sina blad mot snön som genast blev vit.

"Du är min bästa vän" sa snön till snödroppen. "Du ska få blomma i min famn. Varken frosten eller nordanvinden kommer att skada dina fina blommor. Ingen blomma ska blomma före dig!"  

Och om du tittar noga på snödroppen kan du se några gröna repor där hon skrubbade av den vita färgen och gav till snön. Och även om snön ser vit ut, håll upp lite av den mot ljuset så ser du att den fortfarande har kvar lite av sin genomskinlighet. Bara ytterst lite vitt behövdes för att göra snön synlig

Hemma har vi fått skynda oss att plocka fram Snödropps-madamen från i fjol:

Det skulle vara roligt att göra liknande figurer av rosen och blåklockan. (Maskrosen har jag redan).

An almost similar story in english:

How Snow got his Colour - A Snowdrop Story

A long time ago when the Earth was new, the creator was being very generous with the amounts of colour He handed out to the plants and animals. So much so, that by the time, Snow had heard that colour was being given out, when she came to ask the Creator for a little colour there was none left. Snow was transparent. 

The Creator was a little perplexed by this mistake. "Never mind," He said to Snow, "I'm sure some of the flowers will share a little of their colours with you. I gave them lots. Just go and ask."

So off Snow went, looking for flowers and a little of their colour. Before long, she came across Daffodil, who was looking gloriously yellow in the sunshine. "Hello Dandelion," said Snow, "I'm afraid the Creator ran out of colour and I'm looking for some. Would you be able to share a little bit of yellow with me?"

Daffodil waved her trumpet head around importantly. "No, no, no! I'm afraid that's impossible," she said, fixing Snow with an arrogant stare. "I'm too busy catching the sun's rays. If I lose any of my colour, I may not be noticed as much and not receive the warmth I need to grow. Go and look elsewhere for colour."

Snow shrugged her wet shoulders and kept on looking. Before long, she saw Bluebell, who was looking ever so bonny. "Hello Bluebell" said Snow. "Would you mind giving me a little of your colour? The Creator suggested I asked a flower for some colour."

Bluebell looked horrified at the thought. "Oh no, Snow!" she exclaimed. "That simply isn't possible. You see, I make a beautiful carpet of blue every spring in the woodlands. If you were my shade of blue, then everyone might get mixed up between us and that would never do. Go and find another flower to help you."

Poor Snow was beginning to feel quite desperate. Every flower seemed to need all their colour. Just then, she heard a little voice. It was the white Snowdrop. "Did I hear that you are needing some colour, Snow?" asked Snowdrop. "You can have some of mine. I've got lots of white. Here..."

Snowdrop carefully scraped some of the white of her inner tepals, revealing some of her underlying green and handed the white to snow, who immediately transformed with her colour. 

To this day, you can look closely at a snowdrop you can see the area of green streaks on the inner tepals where she scraped off her white colour to give to snow. And although when you see snow, it looks very white. If you hold a little snow up to the light, you will see it is transparent. Only a little white was ever needed to make snow visible. 

In return for colour, Snow made a special promise to Snowdrop. "As you gave me your colour, I am giving you the freedom to emerge safely through my blanket of snow, every year. You will be the flower that symbolises the end of winter and will announce that spring is coming. You will be forever special, because of this." 

And so it was to this day.

Mellandagar

Mellandagar är de bästa dagarna. Stressen att bli färdig i tid är över, stressen att få till den speciella känslan av förväntan och julstämning är över.

Själva julafton blev kulmen av stressighet. Det gick visserligen bra ändå, trots att barnen satt mestadels ensamma i TV-soffan, för Timon med små medel och förberedelser som hustomten, paketen varje advent innehållande delar till julkrubban. Adventsverserna varenda gång vi tände adventsljusen, pepparkaksbaket, knäckkokningen och nejlike-apelsinerna, tomte-pyjamasen, julböckerna och sångerna.

Julklappsutdelningen när tomten kom var den lugnaste. Någonsin. Ingen hysteri, ingen stress, ingen högljuddhet. Bara lugn och mysig. Den här julen hade jag inte skrivit några rim typiskt nog, just för att ingen ändå brukar ta sig tid att lyssna eller klura på dem.

Mellandagar är de bästa dagarna. Man är ledig och det är fortfarande städat och fint. Det finns tid att hålla en viss ordningsnivå. Det finns tid att ta itu med saker, följa upp och göra klart och planera för framtiden, vintern och våren. Jag har tvättat mycket. Timon har lekt med tågbanan. Igår och idag har vi börjat städa lite på vinden, jag har lagt upp grejor till försäljning och påsar väntar på att bäras till myrorna, nyårslöftet håller på att ta form och granen är den finaste av alla granar vi haft och den har inte börjat barra än.

När juldagsmorgon glimmar...

...väcks man av en liten tomtenisse som viskar: Stig upp, stig upp! Jesus har kommit! Vi ska titta på jesusbarnet...Varpå följer en slappardag. Var iväg hela familjen minus Emmy och köpte överdragsbyxor till vinterns skidåkning till Lova. Sedan lekte vi "Boss". Timon fick börja. Han valde ringdanser, främst "Vi äro musikanter" runt, runt i köket i 45 minuter. De sista 5 minuterna lyckades vi förhandla oss till järnvägsbygge med nya julklappsrälsen för vi orkade inte mer. Alla deltog utom Emmy som inte stigit upp än. Vi byggde på allihop frivilligt ytterligare ett tag innan det var dags att hugga in på julmaten igen. Sen tog det lång tid innan Lova och Elvin blev klara med diskmaskinen innan det blev Elvins tur att bestämma, han valde spela wii. Emmy valde städning av sitt rum (vilket Lova av förståeliga skäl inte ställde upp på. Elvin hjälpte till ett tag men åberopade sen att han städat hela hennes rum nyligen bara av snällhet. Sen gick Askungen på TV. Nästa gång blir det Lovas tur att välja sen är det min tur, hehehe...vika tvätt!

Julafton 2013

Jesusbarnet snart på plats

Granen står lite trångt för att stjärnan precis blivit uppsatt

 julskinkan

så här blev den

Hustomten åt sin gröt!
Sen fick vi vänta ett tag på tomten och då lekte vi roliga lekar. Dock blev det ingen dans kring granen, den var för stor.

Timon hjälpte Tomten att dela ut julklapparna och var lugn och trevlig. -Men jag har ju redan fått! sa han flera gånger när han fick paket (även det första för han hade ju fått ett litet till julkubban på morgonen. Han blev glad för varje present som öppnades.  

Elvin blev supernöjd med sin julklapp

3:e advent

2:a advent

Det snöade mycket

Vi bakade pepparkakor

Timon fick sin adventspresent av hustomten, en liten pixibok; Vägen till Betlehem och Josef och Maria att sätta vid julkrubban

En saga i väntan på vintern

I en liten stad ganska lik den vi bor i

väntade barnen på den första snön 
och undrade vilken dag den skulle komma.

En kväll när de blickade upp mot den gråblå himlen 
alldeles innan de gick tills sängs

tänkte de att kanske, kanske skulle imorgon bli den dag 
då den allra första snön skulle falla.

När alla barn låg omstoppade i sina sängar den natten så började det snöa

långsamt först föll snön på hustaken, på träden i parken, på stadens gator 
och i barnens trädgårdar,
 lite i taget snöade det, långsamt först och medan natten gick snöade det mer och mer 
tills snön verkade täcka hela den lilla staden med sitt vita frusna glittrande täcke.

Och när barnen vaknade nästa morgon, 
vad fick de se om inte en värld som var vit och helt täckt av snö!

Hurra! ropade de och tog på sig 
sina overaller, halsdukar, mössor, vantar och stövlar. 
Och de flög ut genom dörrarna det snabbaste du kan tänka dig 
för de var så glada över att få leka i den nyfallna snön i trädgårdarna och i parkerna. 
Och hela dagen lång lekte de i snön 
tills solen gick ner och månen tittade fram som den gör varje kväll.


****

Nästa dag när de vaknade såg de att solen tittat fram bakom molnen och smält lite av snön. 
Det var synd men så var det och de hade fortfarande mycket snö kvar att leka i.

Nästa dag tittade solen fram ännu mer och smälte mer av deras snö 
tills allt som var kvar var några få högar som de ändå hade kul att hoppa i.

Och när solen tittade fram ännu en gång, 
ja, då verkade all snö vara borta och lämnade kvar stora slaskpölar 
att plumsa runt  i 
och barnen tänkte att en dag, en dag snart kanske, kommer snön tillbaka.

Translated from the original english version at Bending Birches

Julklappsbyxor och annat julstök

Julklappsbyxor nr 2 på gång; randiga manchesterbyxor sydda av tre gamla manchesterbyxor i hopplöst urmodiga modeller som troligtvis ingen skulle vilja ha på sig. Det är bara midjemudd och benmuddar kvar att sy på. Jag tror att jag har rött muddtyg någonstans till benmuddarna och till midjemudden tänker jag använda blå mudd från en tröja. Benmuddar behövs i synnerhet på vintern så att inte byxbenen glider upp när overallen dras på. Den matchande tröjan som jag tänkt sy får vänta till efter jul.

Vårt lilla hus i sten har jag inte målat nå't mer på. Det är inte klart än och inte Tipp-tapp boken heller. Jag har fastnat på " Hur de mysa, hoppa upp bland faten" Har lite svårt att få till tomtarna som klänger sig upp på bordet. Inte min starka sida att rita sådana. Hoppas på att Emmy kan komma till undsättning så småningom

Annars har det mesta julpyntet kommit på plats och jag har också slängt två kassar med julpynt. Jag plockade ner sju(!) banankartonger med julpynt från vinden i lördags. Nu ikväll har Elvin fixat med alla ljusstakar, byt lampor och sett till att allt funkar och så. Till första advent hade vi en stjärna i fönstret, den enda som funkade direkt, uppsatt av Elvin. Fortfarande har jag inte hängt något i fönsterna. Men jag har i alla fall burit tillbaka några tomma julkartonger till vinden. Det som står här och skräpar än är tre lådor med julgranspynt.

Hoppas på pepparkaksbak på lördag och lussekattsbak på söndag. Deg till pepparkarkor gjorde jag och
Timon i fredags.



Christmas gift pants no.2 at the sewing machine, a redo from three old cord pants which were hopelessly and completely out of date. There's only a cuff in the waist and leg cuffs left to sew on. I think I have red fabric for the legs somewhere and for the waist I plan to use blue cuff from a sweater.
  
Our house painted on a stone is not finished yet and not the illustration for the Christmas song either. I'm still on " How they snuggle, jump up to the dishes"-line.  I have some difficulties getting those gnomes clinging onto the table (tomtar) the way I want them . I'm still hoping for Emmy to help me out on this project.

Otherwise, most of the Christmas decorations are in place and I also threw two bags of Christmas decorations this year. I brought down seven (!) boxes of Christmas decorations from the attic this Saturday. This evening Elvin has worked hard on all electrical candle holders, he has switched lights and made ​​sure that everything works. On the 1:st of Advent, we had a single star in the window, the only one that worked immediately, installed by Elvin . Still , I have not put anything in the windows yet . But I have at least brought back some empty boxes to the attic. What's still left  are three boxes of Christmas decorations for the tree. And some envelopes with decorations for the windows. We ususlly put up our gingerbread cookies as decorations in the kitchen windows. So I'm Hoping for gingerbread baking on Saturday and "lussekatts" baking on Sunday. Then we'll have "lussekatter" for the whole next week to bring out of the fridge when we want to. Lucia is on Friday next week but Timon will have his celebration at preschool on Thursday night. 

Joining Nicole at Frontier Dreams for Keep Calm Craft On

and Maja at Husmorsskolan on Symöte

November

Vår månadsbild för November

Löven har fallit från träden för länge sen, 

Höstfärgerna är ett minne blott.

Allt är brunt, blött och mörkt.

Inte mycket kvar av November. 

Snart plockar vi ner vår månadsbild (hittad på pinterest).

Och vi väntar på snön

I väntan på snön: En saga om frost

"Kära nån", sade Moder Natur, när hon stoppade om sina fröbarn och bredde över dem ett täcke av löv , " Kung Vinter kommer snart och täcket räcker inte för att skydda barnen från kylan. Jag måste skaffa ett annat täcke. Det behövs något mjukt och lätt
Så hon gick till Nordanvinden och sade: Nordanvind, Skaffa mig
Ett täcke rent och vitt, glittrande lätt och mjukt att svepa om mina små fröbarn

Nordanvinden svarade : "Jag kan inte, om inte Farbror Rimfrost ger mig av sitt glitter."
Så Moder Natur ropade på Farbror Rímfrost : "Farbror Rímfrost ge Nordanvinden av glittret så att han kan skaffa mig ett täcke rent och vitt, glittrande lätt och mjukt att svepa om mina små fröbarn

Farbror Rimfrost svarade: " Du måste be molnen ge mig ånga."
Så Moder Natur ropade till molnen och sade : " snälla Moln , ge Farbror Rimfrost av er ånga som han kan förvandla till silverglänsande glitter att ge till Nordanvinden så att att han kan skaffa mig ett täcke rent och vitt, glittrande lätt och mjukt att svepa om mina små fröbarn

Molnen sa : "Vi måste vänta tills Gamla Havet sänder oss mer ånga . "Så Moder Natur sade till Havet: "Snälla, Gamla Hav, sänd mer ånga till molnen, som de kan ge till Farbror Rimfrost, som han kan förvandla till  glitter att ge till Nordanvinden, så att att han kan skaffa mig ett täcke rent och vitt, glittrande lätt och mjukt att svepa om mina små fröbarn.

Men Havet sa : "Solen måste skicka oss varma strålar först . "Så Moder Natur sade till solen : "Kära gamle Fader Sol, skicka några av dina varma strålar till Havet, så att han kan ge ånga till molnen, som de kan ge till Farbror Rimfrost, som han kan förvandla till glitter att ge till Nordanvinden så att han kan skaffa mig ett  täcke rent och vitt, glittrande lätt och mjukt att svepa om mina små fröbarn.

Och solen sade: "Gärna! " och sände varma strålar till havet som skickade ångan till molnen som de gav till Farbror Rimfrost och Farbror Rimfrost förvandlade den till glitter och gav det till Nordanvinden och Nordanvinden gjorde ett täcke, rent och vitt, glittrande lätt och mjukt åt Moder Natur som hon kunde svepa om sina små fröbarn . 

Story translated from The Baldwin Project

I väntan på Snödroppen - Pyssel och en saga

Vi går och väntar på snödroppar här hemma. Förra året sågs den första i Värmland den 29:e februari. Undrar om det blir senare i år?

Den här snödroppen gjorde jag förra veckan en kväll.
Ja, den är ju ganska bastant till skillnad från riktiga snödroppar men jag tog vad jag hade; två riktigt stora korkar (från Svärmors "förråd", varifrån annars?) som jag limmade ihop. Eftersom jag inte hade några små träkulor till huvud kvar gick det inte att göra en liten snödroppe. Jag svepte lite vadd om korkarna och klippte till och limmade på grön och vit filt lite snödroppslikt och gjorde en snödroppsknopp och stjälk av piprensare. Bladen kunde kanske ha varit lite smalare men det kan jag ju fixa till i efterhand. Armarna är också piprensare klädda med filt som sytts ihop med langettsöm och med små träkulor till händer.
Snödroppen är ju tunn och smal egentligen men samtidigt stark så det får väl vara styrkan hos den som representeras i den robusta formen.

Jag råkade lämna kvar Snödroppen så att Timon fick syn på den morgonen efter och han blev direkt nyfiken och undrade om det var ett troll. Jag förklarade att det var en snödroppsflicka, visade bilder på blomman och berättade sagan samma kväll. Den gjorde intryck för direkt efter sista meningen sprang han bort till fönstret och pekade på snödroppsdamen och ville sen ut och leta efter snödroppar. Han har gång på gång berättat om dörren till boet som snödroppen bor i nere i marken, knackat sig på magen och sagt att den inte går att öppna och att han vill att snödroppen ska öppna och sträcka på sig. Jag har förklarat om igen att solen måste bli starkare, det måste komma fler soliga dagar och vatten måste komma ner till blomlöken. Och han vill höra den igen:

Snödroppen - En saga

Snön låg djup för det var mitt i vintern. Vintervindar blåste kalla men det fanns en plats som inte stördes av kylan och blåsten. Det fanns ett bo där det var varmt och tryggt. I det hemmet låg en liten blomma - i sin blomlök låg den, långt ner i marken, under snön.

En dag bredde Moder Regnmoln ut sig ovanför platsen där den lilla blomlöken låg och regnälvorna kom och besökte jorden i sina  vinterkappor. När de nådde marken tog de av sig sina kappor och sipprade genom isen och snön ner till boet och berättade för blomman om ljuset ovanför. Och strax genomborrade en spetsig och smal solstråle jorden och knackade på blomlöken. 
- Kom in, sa blomman. 
- Jag kan inte, sa solstrålen. 
- Jag är inte tillräckligt stark för att öppna. Jag blir starkare när våren kommer. 
- När blir det vår? frågade blomman varje solstråle som knackade på. 

Men för en lång tid var det vinter. Det var långt till våren. Marken täcktes fortfarande av snö och varje natt lade sig  isälvor att vila över sjöar och hav. Blomman började tröttna på att vänta. 
- Hur lång tid ska det ta? Det kittlar och sticker. Det känns trångt! Jag måste få sträcka på mig lite. Jag måste öppna och titta ut och säga godmorgon till Våren! 
Så blomman sträckte på sig och tryckte sig mot lökboets tunna väggar.

 Väggarna hade mjuknat av regnet och värmts upp av jorden och snön och de svaga solstrålarna så blomman sköt upp genom snön med en blek grönvit knopp på sin stjälk och ett par långa smala blad på vardera sidan. Det var bitande kallt  men alla solstrålar välkomnade den och utropade: 
-Vackra blomma du förebådar vår. Snön ska smälta och de kalla vindarna fördrivas. Allting ska grönska och sen får du sällskap av syrener och gullregn och ros. 
Detta gladde snödroppen. Blomman lyfte sitt huvud och vecklade ut sig ren och vit , ömtålig men ändå så stark  i vit kjol med gröna märken.

Men våren var långt borta. Moln skymde solen. Hårda vindar blåste på blomman. 
- Du har kommit för tidigt, sa Vinden och Vädret. 
-Vi har fortfarande makt och detta får du känna på och stå ut med. Du skulle ha stannat inne istället för att skynda ut här för att visa upp dig. Det är inte dags än. 

Det var bitande kallt och under dagarna som följde syntes inga solstrålar. Man kunde tro att kylan skulle frysa den lilla ömtåliga blomman i bitar  men den var starkare än man kunde tro. Tron på våren gav den hopp och tålamod . Den stod i sin vita dräkt i den vita snön och böjde sitt huvud när snöflingorna föll och den sträckte på sig igen för att le mot solstrålarna när de visade sig och för varje dag blev den starkare och vackrare. Och barnen ropade när de fann den i sin trädgård. Titta en snödroppe, den första  snödroppen  har kommit!

Fritt efter HC Andersen

We're waiting for snowdrops. Last year the first one was seen the 29th of february. I don't think it will be that early this year.

I made this nowdrop last week in the evening. It's rather burly compared to the flower but I took what I got; two really big corks (from my mother in law as usual) that I glued together. Beacause I hadn't got any small wooden balls left after making snow- and valentine fairies It wasn't possible to make a small snowdrop. I swept some batting around the body and cut some felt and glued it onto the  snowdrop kind of snowdrop-ish and I made the flowerbud and stalk out of pipe cleaners. The leaves came out a bit big but I could always make them thinner afterwards. 

I happened to leave the snowdrop on the kitchen table so my youngest son caught sight of it in the morning and he was immediately curious about it and wondered if it was a troll. I told him it was a snowdrop lady and showed him some pictures from google on the flower and told him the story in the evening. It must have made some impression because after the last sentence he ran to the window pointing at he snowdrop lady and wanted to go outside and look for snowdrops. (Hmm... maybe I should have presented all this in another manner? What if he thinks that small snowdrop people will pop up in our garden? It may become a disappointment to him.)

He has over and over again told us about the door of the bulb in which the snowdrop dwells deep down in the ground, patting his stomach explaining  it can't be opened and that he wants to see the snowdrop stretch and open it up. And I have explained over and over again that the sun must become stronger, there must be alot more sunny days and water needs to reach the bulb. And he wants to hear it over and over again.

An english version of the original story can be found here

Joining Nicole at Frontier Dreams on Keep Calm Craft On 
and The Magic Onions on Friday's Nature Table