Mamman i Det Gula Huset

lördag 19 mars 2016

fredag 18 mars 2016

2015

Ha, ha... nu först kommer inlägget som summerar förra året...

Vinter

Vår

Sommar

Höst

Vinter

onsdag 16 mars 2016

Sagan om påskharen

Med inspiration från goddessgift har jag ändrat lite på sagan om påskharen igen. Logiken haltade lite i den sagan vilket har irriterat både mig och Timon. Här kommer en lite redigerad variant:

Det var en gång en liten fågel som kommit tillbaka hem från sin vinterresa till främmande land bara för att finna att Våren inte kommit än utan vintern var kvar i hennes hemtrakt.

Snön låg djup och den kalla vinden bet i hennes fjädrar och fick hennes vingar att frysa sönder. När prinsessan Vår äntligen kom var det för sent. Fågelns vingar kunde inte räddas. Hon hade mist förmågan att flyga.

-Hur ska jag nu kunna hålla mig undan rovdjur och jägare undrade fågeln förtvivlat.

-Jag ska hjälpa dig svarade prinsessan Vår. Jag kan förvandla dig till ett snabbt djur som inga rovdjur eller jägare kan hinna ikapp. Vill du det?

Fågeln svarade ja och Prinsessan Vår förvandlade henne till en hare.

Haren, som hade varit fågel, tog ett prövande hopp, viftade lite med öronen och sa: "Så märkligt det känns. Så långa öron jag fick! Och vilka skutt jag kan ta!"

Haren hoppade glatt omkring och hade det bra. Det blev sommar, höst och vinter. Men då det blev vår igen, blev den sorgsen till mods. Prinsessan Vår kom vandrande ut på ängen och fann den ledsna haren.

"Hur är det fatt?" frågade hon.

-När jag ser alla fåglar bygga bo och lägga ägg så saknar jag det väldigt mycket nu på våren. Jag har gjort mig ett litet rede i gräset, men det finns inga ägg i det."

"Å, var det inget annat," sa prinsessan och klappade haren. "Lägg dig i ditt rede, hare. Och var helt stilla."

Prinsessan böjde sig ner över haren och andades på den.
"Nå, vad hände?" frågade hon efteråt.

Haren blickade försiktigt ner i redet och utbrast: "Ett ägg! Jag har lagt ett ägg!"

Ännu en gång böjde prinsessan Vår sig ned, och denna gång andades hon två gånger på haren.

"Två ägg till!" ropade den lycligt.
"Nu finns det tre vackra, färgglada och skimrande ägg i redet!"

Prinsessan log. "Och nu ska du få veta en hemlighet", viskade hon.
"Från och med nu kan du lägga ägg en gång om året i regnbågens alla färger. En gång varje vår. Det er min gåva till dig. Och nu, farväl!"

Och medan haren, stolt och lycklig, beundrade sina fina ägg, vandrade prinsessan Vår vidare genom skogen.

Som tack för gåvan delar haren ut ägg i regnbågens alla färger till alla barn som firar påsk – Prinsessan Vårs högtid

Ursprungslegenden utgår från stjärnbilden Lepus (Haren) och Orion (Jägaren). I en version hittar haren på något bus som får Ostara (Vårens Gudinna) att sända upp den till himlen i form av stjärnbilden Lepus, för alltid placerad under fötterna på stjärnbilden Orion. Bara en gång om året får den komma ner till jorden igen för att dela ut sina ägg till barnen som deltar i firandet av Ostara varje vår.

fredag 15 januari 2016

Årstidssaga

Det var en gång en lillebror som inte ville sova ensam på natten. Men det tyckte hans storasyster att han skulle göra. Lillebror gick med på att sova ensam om storasystern gav honom blåsippor från skogen
Det var en dag i Januari, mitt i vintern.

"Men, min käre bror, har du nånsin hört om blåsippor som blommar i snö?" sa storasystern.
"Gör som jag säger, sa lillebror, annars tänker jag inte sova ensam.

Flickan begav sig till skogen. Snön låg djup, och det fanns inga spår av någon människa. Länge vandrade hon hit och dit, och gick så småningom vilse i skogen. Hon var hungrig och frusen.
Plötsligt såg hon ett ljus i fjärran, och klättrade mot det tills hon nådde toppen av ett berg. Där brann en stor eld, omgiven av tolv stenblock. På varje sten satt en orörlig gestalt insvept i mantel och med huvudet täckt av en huva som föll ner över ögonen Tre av dem hade mantlar vita som snö, tre var gröna som ängens gräs och tre gick i guld som mogen råg och tre var lila som mörka druvor.

Alla satt tysta och såg in i elden. Det var de tolv månaderna. Den store Januari satt mer upphöjd än de andra. Hans hår och skägg var vita som snö, och i handen höll han en trollstav. Först blev flickan rädd, men efter ett tag återfick hon sitt mod och närmade sig gruppen och sa:

"Kan jag få värma mig vid elden? Jag är kall och fryser."
Den store Januari lyfte huvudet och svarade:
"Vad för dig hit, barn? Vad söker du?"
"Jag söker blåsippor", svarade den unga flickan.
"Det här är inte rätt årstid för blåsippor. Ser du inte att det är snö överallt?" sade Januari.
"Jag vet, men min lillebror har begärt blåsippor. Om jag återvänder utan dem kan han inte sova ensam. Jag ber er, säg mig var de kan hittas."

Nu ställde sig Januari upp och vände sig mot en ung månad iklädd grön mantel, och gav henne sin trollstav och sa: -
"Syster April, det här är din uppgift."
April reste sig och cirklade med trollstaven över elden. Med ens steg lågorna mot himlen, snön smälte och träd och buskar knoppades. Gräset började spira, under buskarna tittade blommorna fram. Ängarna var blå av violer och blåsippor. Det var vår
"Samla dem snabbt, barn", sa April.
Med glädje skyndade storasystern sig att plocka blommorna, och efter att hon snabbt fått ihop en bukett tackade hon månaderna och sprang hem. Lillebror såg blommorna och drog in doften som fyllde huset.
"Var hittade du dem?" frågade Lillebror.
"Under träden på bergssidan", svarade systern.

Nästa dag ville lillebror ha jordgubbar.
"Hämta mig jordgubbar från skogen. De måste vara söta och mogna."
"Men vem har hört talas om jordgubbar som mognar under snö?" utbrast systern.
"Om jag inte får jordgubbar kan jag inte sova ensam sa lillebror
Flickan gav sig återigen iväg mot skogen och såg återigen ljuset och lät det leda henne uppför berget till den stora elden runt vilken de tolv månaderna satt.
"Får jag värma mig vid elden? jag är kall och fryser", frågade hon.
Den store Januari lyfte huvudet och frågade: "Vad för dig hit, barn? vad söker du?"
"Jag söker jordgubbar", sade hon.
"Vi är mitt i vintern", svarade januari "Jordgubbar växer inte i snö."
"Jag vet", sade flickan, " men min bor vill ha jordgubbar. Om jag inte ger honom jordgubbar kan han inte sova ensam. Berätta var jag kan hitta dem."

Den store januari ställde sig upp, gick över till Månaden mitt emot, gav henne trollstaven och sa: "Syster Juli, det här är din uppgift."
Juli lydde, och när hon cirklat med trollstaven över elden steg lågorna mot himlen. Med ens smälte snön, Jorden täcktes av grönska, varje träd var klätt med blad, fåglarna sjöng, En mångfald av blommor stod utslagna i skogen. Det var sommar. Under buskarna förvandlades hundratals vita stjärnformade blommor till mognande jordgubbar som omedelbart täckte gläntan.
"Samla dem snabbt, barn", sade Juli.
Med glädje tackade flickan månaderna, fyllde sitt förkläde och sprang glatt hem.
Lillebror såg med förundran jordgubbarna, som fyllde huset med sina läckra doft.
"Var hittade du dem?" frågade han.
"Uppe på berget, under bokträden, svarade systern.

Den tredje dagen ville lillebror ha äpplen.
"Äpplen mitt i vintern vintern? Träden har varken blad eller frukt", sa storasystern
Om jag inte får äpplen kan jag inte sova ensam. Flickan begav sig återigen uppför berget, genom den djupa snön, mot elden runt vilken de tolv månaderna satt. Orörliga satt de där, och på den högsta stenen satt den store Januari.
"Får jag värma mig vid elden? Jag är kall och fryser", sa flickan.
Den store Januari lyfte huvudet. "Vad för dig hit, barn? Vad söker du?" frågade han.
"Jag har kommit för att leta efter röda äpplen", svarade systern.
"Men det är vinter, och inte säsong för röda äpplen", konstaterade den store Januari.
"Jag vet", svarade flickan ", men min bror skickade mig att hämta röda äpplen från berget. Om jag återvänder utan dem kan han inte sova ensam."
Därpå ställde sig Januari upp och gick fram till en av de äldre månaderna, som han överlämnade staven åt:
"Broder Oktober, det här är din uppgift."
Oktober intog den högsta platsen och cirklade med trollspöt över elden. Elden blossade upp, snön försvann, men de bleknande bladen som darrade på träden blåstes till marken i gula massor av en kall nordostlig vind. Endast ett fåtal höstblommor fanns kvar. Först letade systern utan att finna några röda äpplen, men till slut fick hon syn på ett träd som växte på hög höjd, och från dess grenar hängde de ljusa, röda frukterna. Oktober beordrade henne att samla ihop några av dem snabbt. Flickan blev glad och skakade trädet. Först föll ett äpple och sedan nästa.
"Det räcker", sade Oktober; "skynda hem."
Systern tackade månaderna och återvände glatt hem.
"Var har du hittat dem?" frågade lillebror.
"På bergstoppen och det finns fler svarade hans storasyster. Och lillebror begärde inte mer av sin syster och har kunnat sova själv lugnt och fridfullt allt sedan dess.

Inspirerad av rysk folksaga