Det var en dag i Januari, mitt i vintern.
"Men, min käre bror, har du nånsin hört om blåsippor som blommar i snö?" sa storasystern.
"Gör som jag säger, sa lillebror, annars tänker jag inte sova ensam.
Flickan begav sig till skogen. Snön låg djup, och det fanns inga spår av någon människa. Länge vandrade hon hit och dit, och gick så småningom vilse i skogen. Hon var hungrig och frusen.
Plötsligt såg hon ett ljus i fjärran, och klättrade mot det tills hon nådde toppen av ett berg. Där brann en stor eld, omgiven av tolv stenblock. På varje sten satt en orörlig gestalt insvept i mantel och med huvudet täckt av en huva som föll ner över ögonen Tre av dem hade mantlar vita som snö, tre var gröna som ängens gräs och tre gick i guld som mogen råg och tre var lila som mörka druvor.
Alla satt tysta och såg in i elden. Det var de tolv månaderna. Den store Januari satt mer upphöjd än de andra. Hans hår och skägg var vita som snö, och i handen höll han en trollstav. Först blev flickan rädd, men efter ett tag återfick hon sitt mod och närmade sig gruppen och sa:
"Kan jag få värma mig vid elden? Jag är kall och fryser."
Den store Januari lyfte huvudet och svarade:
"Vad för dig hit, barn? Vad söker du?"
"Jag söker blåsippor", svarade den unga flickan.
"Det här är inte rätt årstid för blåsippor. Ser du inte att det är snö överallt?" sade Januari.
"Jag vet, men min lillebror har begärt blåsippor. Om jag återvänder utan dem kan han inte sova ensam. Jag ber er, säg mig var de kan hittas."
Nu ställde sig Januari upp och vände sig mot en ung månad iklädd grön mantel, och gav henne sin trollstav och sa: -
"Syster April, det här är din uppgift."
April reste sig och cirklade med trollstaven över elden. Med ens steg lågorna mot himlen, snön smälte och träd och buskar knoppades. Gräset började spira, under buskarna tittade blommorna fram. Ängarna var blå av violer och blåsippor. Det var vår
"Samla dem snabbt, barn", sa April.
Med glädje skyndade storasystern sig att plocka blommorna, och efter att hon snabbt fått ihop en bukett tackade hon månaderna och sprang hem. Lillebror såg blommorna och drog in doften som fyllde huset.
"Var hittade du dem?" frågade Lillebror.
"Under träden på bergssidan", svarade systern.
Nästa dag ville lillebror ha jordgubbar.
"Hämta mig jordgubbar från skogen. De måste vara söta och mogna."
"Men vem har hört talas om jordgubbar som mognar under snö?" utbrast systern.
"Om jag inte får jordgubbar kan jag inte sova ensam sa lillebror
Flickan gav sig återigen iväg mot skogen och såg återigen ljuset och lät det leda henne uppför berget till den stora elden runt vilken de tolv månaderna satt.
"Får jag värma mig vid elden? jag är kall och fryser", frågade hon.
Den store Januari lyfte huvudet och frågade: "Vad för dig hit, barn? vad söker du?"
"Jag söker jordgubbar", sade hon.
"Vi är mitt i vintern", svarade januari "Jordgubbar växer inte i snö."
"Jag vet", sade flickan, " men min bor vill ha jordgubbar. Om jag inte ger honom jordgubbar kan han inte sova ensam. Berätta var jag kan hitta dem."
Den store januari ställde sig upp, gick över till Månaden mitt emot, gav henne trollstaven och sa: "Syster Juli, det här är din uppgift."
Juli lydde, och när hon cirklat med trollstaven över elden steg lågorna mot himlen. Med ens smälte snön, Jorden täcktes av grönska, varje träd var klätt med blad, fåglarna sjöng, En mångfald av blommor stod utslagna i skogen. Det var sommar. Under buskarna förvandlades hundratals vita stjärnformade blommor till mognande jordgubbar som omedelbart täckte gläntan.
"Samla dem snabbt, barn", sade Juli.
Med glädje tackade flickan månaderna, fyllde sitt förkläde och sprang glatt hem.
Lillebror såg med förundran jordgubbarna, som fyllde huset med sina läckra doft.
"Var hittade du dem?" frågade han.
"Uppe på berget, under bokträden, svarade systern.
Den tredje dagen ville lillebror ha äpplen.
"Äpplen mitt i vintern vintern? Träden har varken blad eller frukt", sa storasystern
Om jag inte får äpplen kan jag inte sova ensam. Flickan begav sig återigen uppför berget, genom den djupa snön, mot elden runt vilken de tolv månaderna satt. Orörliga satt de där, och på den högsta stenen satt den store Januari.
"Får jag värma mig vid elden? Jag är kall och fryser", sa flickan.
Den store Januari lyfte huvudet. "Vad för dig hit, barn? Vad söker du?" frågade han.
"Jag har kommit för att leta efter röda äpplen", svarade systern.
"Men det är vinter, och inte säsong för röda äpplen", konstaterade den store Januari.
"Jag vet", svarade flickan ", men min bror skickade mig att hämta röda äpplen från berget. Om jag återvänder utan dem kan han inte sova ensam."
Därpå ställde sig Januari upp och gick fram till en av de äldre månaderna, som han överlämnade staven åt:
"Broder Oktober, det här är din uppgift."
Oktober intog den högsta platsen och cirklade med trollspöt över elden. Elden blossade upp, snön försvann, men de bleknande bladen som darrade på träden blåstes till marken i gula massor av en kall nordostlig vind. Endast ett fåtal höstblommor fanns kvar. Först letade systern utan att finna några röda äpplen, men till slut fick hon syn på ett träd som växte på hög höjd, och från dess grenar hängde de ljusa, röda frukterna. Oktober beordrade henne att samla ihop några av dem snabbt. Flickan blev glad och skakade trädet. Först föll ett äpple och sedan nästa.
"Det räcker", sade Oktober; "skynda hem."
Systern tackade månaderna och återvände glatt hem.
"Var har du hittat dem?" frågade lillebror.
"På bergstoppen och det finns fler svarade hans storasyster. Och lillebror begärde inte mer av sin syster och har kunnat sova själv lugnt och fridfullt allt sedan dess.
Inspirerad av rysk folksaga
