Påskharen brukar komma till oss på påskaftonsmorgonen och lägga ägg till barnen som de får leta upp i trädgården, men vi har inte känt till var traditionen kommer ifrån och ville ha en historia kring händelsen att berätta för Timon. Jag hittade den här från den grekiska mytologin hos
Ingelas lekstuga som jag fritt översatt till svenska:
Det var en gång en liten fågel som hade byggt sitt rede i gräset och lagt sina ägg där. Då kom jätten Orion gående. Orion var en jägare som inte skonade något liv, utan slog ihjäl alla djur han kom åt. Fågeln bönföll Orion att inte trampa sönder redet, men han bare log hånfullt, och krossade både redet och äggen med sin stora fot. Fågeln grät över sina ägg och var utom sig av sorg. Då kom vårens gudinna, Ostara, gående. Hon frågade hur det var fatt, eftersom fågeln grät så bittert.
"Orion har trampat sönder mitt rede, och krossat mina ägg!" grät fågeln.
"Då förstår jag din sorg, men kan du inte bygga ett nytt rede?" frågade hon.
"Jag vågar inte så länge Orion är i närheten, för han är så stor och stark att ingen rår på honom. Å, jag önskar att jag var ett annat djur!
Jag önskar att jag var snabb och listig så att jag kunde lura Orion."
Då frågade gudinnan om hon ville att hon skulle förvandla henne till ett sådant djur.
"Å ja!" sa fågeln. Gudinnan förvandlade fågeln till en hare. Haren, som hade varit fågel, tog ett prövande hopp, viftade lite med öronen och sa: "Så märkligt det känns. Så långa öron jag fick! Och vilka skutt jag kan ta!"
Den hoppade begeistrad runt och var lycklig över den stora förändring som skett.
"Tack for att du förvandlat mig!" och så hoppade haren iväg.
Haren hoppade glatt omkring och hade det bra. Men då det blev vår igen, blev den sorgsen till mods. Vårens gudinna, Ostara, kom vandrande genom skogen, och fann den ledsna haren.
"Hur är det fatt?" frågade Ostara. "Jag vet inte riktigt" suckade haren. "Nu om våren känns det lite underligt ."
"Vill du kanske att jag förvandlar dig till en fågel igen?" frågade Ostara.
"Nej, det är inte det" svarade Haren. "Men det er något jag saknar så väldigt nu på våren, och det är att lägga ägg. Du förstår, jag har gjort mig ett litet rede i gräset, men det finns inga ägg i det." "Å, var det inget annat," sa Ostara och klappade haren. "Lägg dig i ditt rede, hare. Och var helt stilla."
Ostara böjde sig ner över haren och andades på den.
"Nå, vad hände?" frågade hon efteråt.
Haren blickade försiktigt ner i redet och utbrast: "Ett ägg! Jag har lagt ett ägg!"
Ännu en gång böjde vårens gudinna sig ned, och denna gång andades hon två gånger på haren.
"Två ägg till!" ropade den helt utom sig av lycka.
"Nu finns det tre ägg i redet, ett rött, ett grönt och ett blått!"
Ostara log. "Och nu ska du få veta en hemlighet", viskade hon.
"Från och med nu kan du lägga ägg en gång om året. En gång varje vår.
Det er min gåva till dig. Och nu, farväl!"
Och medan haren, stolt och lycklig, beundrade sina fina ägg, vandrade vårens gudinna vidare genom skogen.
En förklaring till påskharen finns i den grekiska mytologin:
Det var en gång en liten fågel som precis hade lagt ägg i sitt bo på marken, men då kom
jägaren Orion och trampade sönder boet. Vårens gudinna Ostara undrade varför fågeln var
så ledsen och fick veta vad som hänt. Fågeln önskade att den vore ett snabbfotat och listigt djur i stället, så Ostara förvandlade den till en hare som hette Lepus. Ett år senare träffade vårgudinnan haren igen och fick veta att en sak gjorde denne ledsen: när alla fåglar byggde bo och lade ägg under våren. Då gjorde Ostara så att haren kunde lägga ägg en gång om året.
Coming up soon: A story based on greek mythology about the Easterbunny
