Do I have split personalities?

These kids!

When it was time for lunch today, this beautiful autumn-sunshiny-Sunday, I couldn't find my son. Where was he? In his room? - No. In the basement? -No. Did he use the bathroom? -No. Had he left the house without telling me just 30 minutes before lunchtime and without tidying up his room which I told him this morning? I called his cellphone just to hear it buzzing right beside me. Aaargh! Why didn't he bring it? Just because he doesn't want me to reach him? I called a couple of his friends . He wasn't there. The food was waiting on the table, getting cold, so the rest of us sat down to eat. Later I called another friend and BINGO he was with this friend and his family on a fleamarket. I told them to send him home as soon as they got back.

We were supposed to go to our renovation project, me Lova, Timon and him, right after lunch to continue our work to get the roof on one house finished before winter. We're working on cleaning and brushing the roof tiles to get them up on the roof again. Someone has to entertain the little one from time to time so it would be useful to get him along; two people working with the tiles and one caring for the little one, alternating.

Then he called me. Just to tell me that he had told me that he was going to this particular friend and I had been ok with this. Eh?

Yesterday my daughter was missing in the evening. She was supposed to go to a sleepover at the stable where she's taking riding lessons but a mother of one of her friends called, missing her daughter who had left with my daughter earlier that day. So she wasn't at the stable. Where was she then? I asked my oldest who had been at home the whole day. She didnt know at all where she could be. Only when she had left the house. We tried to call her. She didn't answer. My husband went out looking for her. It was getting darker. Suddenly she called telling him they were at another friend's house. And that she had told her sister before leaving. What did my oldest say after that? That she had told me, when I asked her, that her younger sister had walked downtown. Eh?

Do I have multiple personalities?

Höstdagjämning

G r a t i t u d e  *  S u n d a y

{Sunday's heartfelt tradition. A time to slow down, to reflect, to be grateful. A list of gratitudes.} 

Autumn Equinox!

Still lots of blueberries (on red leafed stems)

Lots of lingonberries

A blueberry-teeth-smile

Happy kids

 Laying on the field watching the clouds

working together

linking up with Taryn at Wooly Moss Roots for G r a t i t u d e  *  S u n d a y

Äppelsaga

För länge länge sedan sov en liten kärna under sitt jordtäcke hela vintern ända tills tidigt en vårmorgon när solen började skina och väckte den lilla kärnan. Det var ett äppelträd som börjat växa i marken. Nu sträckte det på sig och gäspade. Rötterna spred ut sig och tryckte sig djupare ner i jorden och ett skott sträckte sig upp mot himlen och såg sig om i den vida världen. 

Efter alla långa vintermånader i jordbädden tyckte det lilla skottet att hon aldrig hade sett något så vackert som gräset och blommorna och hon såg med vidöppna ögon med förundran på världen. Dagen lång lyssnade det lilla skottet på fåglarnas sång och vindens sus. Hon såg molnen segla förbi på den blå himlen. Hela dagen sträckte hon sig mot den varma solen. Och när solen sjönk ner i sin bädd och det började mörkna kom natten. Det lilla äppelskottet tittade upp mot himlen och såg alla stjärnor som tindrade på himlen. Hon önskade så att kunna nå dem att hon sträckte sig allt högre upp mot skyn men hon kunde inte nå de tindrande stjärnorna. Äppelplantan blev så ledsen och började gråta.

Plötsligt kom en liten älva nerflygandes från himlen, en vacker liten fe med en krona av stjärnor lika vackra som stjärnorna uppe på himlen. Den lilla Äppelfen landade på äppelplantan och frågade varför plantan grät. "Jag vill så gärna röra vid stjärnorna uppe på himlen. De är så vackra och tindrar så klart, men hur jag än försöker kan jag inte nå dem" sa äppelplantan.
"Lilla äppelträd , en dag ska din önskan gå i uppfyllelse, jag ska hämta en stjärna åt dig" sa älvan "men först måste du växa dig hög och stark" Och med dessa ord flög älvan iväg.

Tiden gick, med långa dagar i solen och svala nätter med stjärnorna. Det lilla skottet arbetade hårt för att växa sig högt och starkt och efter en tid blev hon ett ungt träd. Varje solig dag sträckte hon sina grenar upp mot den varma solen och varje regnig dag sög rötterna upp allt vatten de behövde för att hon skulle växa. Kung Storm kom med sina vindar och regn och slet och drog i henne. Men varje gång kämpade hon för att resa sig upp igen och hon växte sig allt starkare. Så småningom var hon inte rädd för honom längre för hon visste att han hjälpte henne att växa. 

Efter många besök av Kung storm vaknade trädet en morgon och fanns sina grenar övertäckta med blommor. Äppelträdet var så glatt och stolt över blommorna och tog väl hand om dem dag efter dag. Blommorna förvandlades sakta till pyttesmå frön. Nu blev det lilla trädet mamma och hon var så upptagen med att ta hand om sina små att hon glömde bort sin önskan. Det blev sommar och barnen växte och blev gröna små äpplen. Det blev höst och den lilla älvan kom tillbaka och kysste varje äpple rodnande rött. Det lilla äppelträdet var så stolt över sina barn - hon kunde inte bli lyckligare.

Älvan påminde äppelträdet om att hon kommit för att bevilja trädets önskan. Hon hade med sig en korg fylld med stjärnor. "Åh tack" sa äppelträdet "Men jag behöver inga stjärnor längre. Jag är så lycklig över mina äppelbarn." "Då så" sa älvan "då ger jag stjärnorna till dina äppelbarn. Jag gömmer stjärnorna djupt inne i varje äpple där bara människobarnen kan finna dem." Äppelträdet tyckte det var en bra idé så älvan flög till varje äpple och rörde det lätt med sin trollstav och gömde en stjärna i varje äpple. 

Där kan du hitta stjärnan. Den väntar på dig. Det finns en stjärna inuti varje äpple som vaktar de små kärnbarnen åt dig för att du ska plantera dem i jorden igen. I varje äppelkärna finns en dröm, att just den kärnan en dag ska växa upp till ett äppelträd.


For english versions: Waldorf Homeschoolers and Earthschooling

Förra årets äppelsaga

Äppeltider!

Härliga äppeltider! Vi började för några veckor sen att plocka av det första trädet där äpplena mognat hemma hos barnens farmor och i helgen plockade vi av ett annat träd som nu hunnit få mogen frukt.

Igår kväll kom Ulf hem från Skoghall med två äppelsorter att provsmaka. Den ena sorten var det dags att plocka bestämde jag medan den andra kan vänta några veckor till. Så är det hemma hos barnens farmor också, det finns ett träd kvar att ta av längre fram. På Blombacka vet jag inte hur det blir. Ett träd har bra äpplen på några grenar. De andra träden har väldigt små äpplen. Jag vet inte om de kommer att växa till sig. Det behöver rensas bort en hel del runtomkring dem. De har dessutom inte blivit beskurna på ett antal decennier. Har hört att det bara blir miniäpplen på gamla träd men samtidigt har vi kollat upp på nätet hur det ska gå att fixa till och beskära sådana gamla träd så att frukten blir bra. Vi får väl testa och se hur det går.

Vi har i alla fall en lång härlig äppelperiod framför oss fortfarande. Jag har gjort mos i två omgångar. Jag delar äpplena, tar bort kärnhuset och kokar mjuka i lite vatten. Ena gången hade jag i kanel. Andra gången hade jag i vaniljpulver. Allt fryses in i glasburkar. Inget socker. Det ska tydligen funka med glasburkar om man inte fyller burkarna helt. Får kolla om svärmor har några fler glasburkar att låna ut eftersom vi inte har så många kvar. Har inte tänkt använda plastburkar.

Hmm... Om man kan använda glasburkar som det varit champinjoner eller marmelad i till att frysa mos så kan väl desamma även användas till att frysa annan mat i? Då behöver vi kanske inte köpa fler från Clas Ohlsson? Fast svägerskan som jobbar på miljökontor brukar komma med info som gör att de där allra billigaste lösningarna faller bort. Kanske inte ska frysa mos i dem heller. Hmm, får väl kolla med svägerskan.

Timon hade ingen lust att hjälpa till med mosning. Han satt på golvet vid sidan om och byggde med lego, trätågbanan och pussel och var nöjd med det under äppelkoket.

Pysselbär

Nypon och vinbär får vara våra pysselbär. Förra året hade jag en tanke om att göra nyponpulver som ju ska vara så nyttigt men det blev aldrig av. I år har vi dem som pysselbär. Rönnbär kan man väl göra gelé av, kanske någon annan gång men inte i år. Timon trädde på ståltråd och vanlig tråd. Att hänga i grenen vi har i köket. Än hänger humlan på sin gunga med förgätmigej, äppelblom och smörblommor. Planen är att sommarpysslet ska bytas ut till höstdagjämningen.

G r a t i t u d e * S u n d a y

G r a t i t u d e  *  S u n d a y

{Sunday's heartfelt tradition. A time to slow down, to reflect, to be grateful. A list of gratitudes.} 

Throughout the week I've felt grateful for:

• calm moments reading aloud or just a small chat one on one with my older kids at bedtime
• my youngest delight in those stones that I painted as cars years ago, especially the icecream van, a calming down special time spent playing with him as we came home from preschool
• what I often find most energizing  - working together, it could be decluttering at home as well as cooking together or at our Project; woorking at the roof; sorting tiles, loading the trailer 
• cooperative kids
• the feeling after decluttering the chaos that had emerged in our kitchen during the week
• drinking chocolate smoothie on the porch with my littel one reading Woody, Hazel and little Pip
• finding a lot of wild strawberries
• meals outside
• Timon keeping himself busy with some puzzles that I brought down for him as I made the dishes and  prepared the food. A long calm, content, happy while.
• Timon sleeping well in his "new" bed. For at least some hours of the night.
• finding a cosy place under an appletree, singing apple songs, reciting appleverses and stories
• an evening in the caravan puzzling old puzzles that came with the houses, maybe from the fifties. They came in neutral boxes so it was a surprise to se what they would look like 

No pictures today as I have lost the cable to discharge my camera, hope to find it though.


Linking up with Taryn at Wooly Moss Roots for G r a t i t u d e  *  S u n d a y