Ibland funderar jag över vad vi valde bort en gång. Det vore mysigt med höns, som jag kommenterade i ett inlägg på Hållplats Häggvik. Jag berättade att när vi först letade efter hus så var det lantligt vi letade efter, men det passade inte just då och vi bor nu i en stor charmig villa 15 min gångväg från stans centrum - och vi är nästan aldrig där, jag är ingen shoppingmänniska. Biblioteket är bra att ha nära men annars kan det kvitta. Och handlar gör vi i alla fall på köpcentret som ligger utanför stan.
Beslutet att bo centralt grundades på att barnen skulle ha möjlighet att välja sina vänner, att det skulle bli mycket skjutsningar till fritidsaktviteter om vi bodde ”långt bort”. Och det HAR varit bra att slippa skjutsningarna. Äldsta har haft mycket aktiviteter som hon kunnat gå till själv; teater, dans, radio, mangateckning mm. Men nu tar skolan för mycket tid. Och Mellan är hästtokig och det blir skjutsningar ut till stallet flera dagar i veckan, varje dag, om Mellan fått bestämma. Häromdagen satt hon vid datorn och tittade på Blocket och ville köpa kycklingar. Nästminst skulle passa bra på landet, så även Minst tror jag.
Nu har vi andra önskningar och behov. Jag suktar efter ett lugnare tempo, men det kanske inte har så mycket med var man bor att göra? Är det svårt att hinna med allt på landet eller blir det automatiskt mer "slow", frågade jag Jennie som bloggar på Hållplats Häggvik och jag visste egentligen svaret. Kan tänka mig att det är hektiskt fast på ett annat sätt beroende på hur man väljer och har möjlighet att leva på landet precis som Jennie skriver.
Förstår att det är ett hårt arbete. Ännu mer än vad vi har att göra med vårt hus från 1930 där allt också går runt, runt med målning av fönster och väggar utvändigt, trädgårdsskötsel + tilläggsisolering och omläggning av tak för att inte tala om allt som finns att göra inne. På landet blir det ju ÄNNU mer av allt underhåll. Man har odlingar och djur och fler hus mm. Har egentligen inte tid med mer än vi redan har av sådant. Giséla Linde som skrivit boken Lev enklare provade att bo på landet men tyckte att det inte frigav den ro och tid för nära och kära som hon hade hoppats på. Lantlivets vardagslogistik slukade kraft och hon lyckades inte rå om sin egen tid.
I så fall skulle man ha levt fullt ut på landet, alltså inte haft ett jobb någon annanstans. Har dock inte kommit på hur vi skulle ha fått det att gå ihop. Men det är klart att det måste finnas många möjligheter att försörja sig även för de som väljer att leva så.
Drömmer om mer tid tillsammans och ett mer helhjärtat liv (Brené Brown som bloggar på ordinarycourage.com skriver om att leva ”wholeheartedly”). Det är jätte trist att arbeta i trädgården ensam, måla fönster ensam osv. Maken jobbar jätte mycket, jag jobbar ca halvtid och det blir nästan ingen tid tillsammans. Detta ÄR nödvändigt OCH vi har inget som vi kan dra ner på som jag kan komma på i alla fall. Vi lever redan sparsamt, köper nästan bara kläder på loppis, reser inte, fikar inte på stan.
Finns det nå’n som har tips på hur man kan leva ännu sparsammare så skriv gärna. Är också nyfiken på vad ni som bor på landet lever av.
