Mest inspirerande just nu - länktips

Livsstil: Jordliv/Vilda barn. En favoritblogg sedan start och en annan sedan flera år tillbaka. Tack Maria! Utan dig hade mina tankar sett lite annorlunda ut. Det var här jag började lyssna inåt. Jag började tillåta tankarna att löpa vidare, inte bara förbi, utan in på nya spår. De fick en chans att växa och släpptes fria.

Mat: Vegoriket, veckans favorit, en av flera nyfunna bloggar för matinspiration

Forum: Sjalbarn. Det enda forum jag hänger på, behövs inte fler. Vad helst man behöver få reda på kan man fråga om här. Det finns alltid någon som svarar. Snabbt. En bas att utgå ifrån. Min startpunkt i livet som 4-barnsmamma.

För framtiden: Backa Friskola

Konflikthantering: Aha Parenting. Jag jobbar på det!

Maskrostid

"Med öppna ögon låt oss se 

på livets rikedom

Som gror och sjuder överallt

Där våren går i blom"

Plastburkarna bortskänkta - Nu pantar vi plastflaskorna

Det är ju inte bra att dricka ur plastflaskor eller att äta mat som förvarats i plastburkar så när Lovas klass hade loppis rök många av våra plastburkar. Skönt. De har dock ännu inte blivit ersatta, men jag har fått massor av tips på vad man kan använda istället här och även tips på vad man kan ha för flaskor istället för de urdruckna plastflaskorna. Bl a Mirandas Have har skrivit om plastflaskor. 

Jag har inte bestämt vad vi ska köpa för burkar än. Kanske glasburkar från Biltema eller keramiklådor från Harald Nyborg för kyl och frys? I så fall får vi köpa dem när vi är i Skåne. Harald Nyborg finns inte här. Fast det kanske är för tungt att ta med sig på utflykter? Än så länge lånar jag min Svärmors plåtkakburkar när vi har med oss mat till Blombacka.

Flaskor har vi i alla fall varit och köpt på Clas Ohlson, jag och Timon. Vi testade dem första gången förra helgen. De är i rostfritt stål. Vet dock inte om korkarna är ok, inte heller om stålet är livsmedelsklassat. Läste först i efterhand att det kunde finnas en massa skräp i metallflaskor också. Krom, krom, krom. Ska försöka luska ut hur det är med de här flaskorna när jag tar mig tiden. Det är angeläget, jag vet, men man orkar ju inte hålla på och ringa hur mycket som helst, det tar tiiiid och leder ju sällan nå'n vart. Jag ringde till IKEA om deras rostfria muggar och till Clas Ohlson och frågade om korkarna inför köpet men på Clas Ohlson visste de inte säkert då i alla fall. Sen har det inte blivit av att jag kollat upp det mer.

Egentligen skulle man väl ha köpt sådana här, för att vara helt på den säkra sidan men priset avskräcker. Visar det sig att våra flaskor är skräp så får vi dock leta vidare och det kanske får bli Klean Kanteen till sist ändå.

På tur står att hitta ok muggar att ha med sig på utflykt förutom burkar.

Tar gärna emot tips och information om alternativa flaskor, burkar och muggar!

Den blomstertid nu kommer - en ledig måndag

Jag firade mig själv igår med att ta en ledig dag utan yngsta barnet. Men vad fem timmar går fort! Man kan faktiskt bli stressad av en ledig dag och allt roligt som ska hinnas med!
Från 9.30 till 11.30 höll jag på med pappersarbete och att ringa samtal som behövde göras+ att packa traderapaket och lägga upp lite nya annonser.

Sen kom jag på att jag måste hinna göra något roligt också, så jag sydde ett par sömmar på Timons midsommarkortbyxor. Sen blev jag rastlös eftersom jag ville hinna med annat kul också. Så jag började med ett pyssel som skulle ersätta flamfolket från Valborg, något lite mer somrigt. Kollade lite på datorn för att få inspiration och pysslade lite om vart annat. Resultatet blev detta gungande humlelika småfolksbarn, med smörblommor, förgätmigej och äppelblom. Det får pryda sin plats fram till skördetiden har jag tänkt mig.

Inspired by this mobile and this

Joining Nicole at Frontier Dreams for Keep Calm Craft On
and The Magic Onions for Friday's Nature Table
and Natural Suburbia for Creative Friday

Jag hade förberett marängbottnar för tårtan åt Lova och Timon. Tänkte att det skulle bli en så'n tårta som i Lilla Annas mamma fyller år, en bok som vi har. Emmy fick idén när Timon bara var jätteliten att vi skulle göra tårtan i boken  när han blev lite äldre och det har han ju blivit nu. Och den var jättegod! "Mamma hade aldrig smakat en så god tårta på någon födelsedag, sa hon", står det i boken. Jo, det stämmer, och det sa jag också. Emmy bidrog med jordgubbar som hon köpt på väg hem från skolan.

Den blomstertid nu kommer

Blombackablomning

På våren har vi haft påsk, födelsedagar, valborgsfirande, gro-tid och knopptid. Tyvärr har grotiden gått lite förbi rent konkret här hemma, vi har ännu inte sått något pga andra prioriteringar, endast uppmärksammat grotiden genom böcker och sagor.

Och nu är vi mittemellan vår och sommar eller mer åt sommar kanske? Blomstertid och maskrostid; smörblomma, förgätmigej, gullviva. Minns förra året när jag fick en maskrosrensare i födelsedagspresent. Det är så kul att rensa maskros med den! Och vi samlade maskrosor och gjorde maskroskakor och maskros saft som väl inte var någon succé men det var roligt att ge maskrosen positiv uppmärksamhet. I år blir det lite maskrossagor och rensa maskrosor bara. Och nu blommar även äppelträden! Minns äppeltiden från förra året. I år ska vi göra ännu mer äppelmos. Mmm... ser fram emot det. Tänk, vi har minst tre gigantiska äppelträd och några mindre på Blombacka (kanske fler,har inte kollat så noga)+ massor av björnbärsbuskar. Eller är det kanske vinbärsbuskar?

Äppelträden är för gamla säger Brita och Agneta men de ser i alla fall bättre ut än de vi har hemma, blommar mer och har inte en massa vattenskott eller "bölder" på stammen. Spännande nu när växtligheten inte är så diffus utan börjar ge sig tydligt till känna. 

En maskroslegend

Blommornas ängel kom en gång för länge sen ner på jorden och vandrade omkring, genom äng, skog och trädgård för att finna blomman hon älskade mest. Hon träffade först en glad tulpan, röd och orange som stod styv och stolt i trädgården och ängeln frågade: Var skulle du helst vilja bo?

"Jag skulle vilja bo på en slottsgräsmatta i
det sammetslena gräset," sade tulpanen,"
Där skulle mina färger
lysa mot de grå slottsmurarna.
Jag skulle vilja att prinsessan rörde mig och
berättade för mig hur vacker jag är. "

Ängeln vände sig bort från den stolta tulpanen med sorgsna ögon
och talade till Rosen.

"Var skulle du vilja bo?"
frågade hon rosen.

"Jag skulle vilja klättra längs slottets väggar,"
sade rosen," för jag är bräcklig, och skör, och kan inte
klättra på egen hand. Jag behöver hjälp och tak över huvudet. "

Blommornas ängel vände sig sorgset bort
från rosen, och skyndade vidare tills hon
mötte violen som växte i skogen, och hon
frågade violen: "Var skulle du helst vilja bo?"

"Här, i skogen, där jag är gömd för alla,"
sade den blyga violen."
Bäcken kyler mina fötter, och träden hindrar den varma solen från att
bränna bort min vackra färg."

Ängeln vände bort från violen och fortsatte tills hon kom till
den robusta, gula maskrosen som växte på ängen

"Och var skulle du allra helst vilja bo?" frågade ängeln maskrosen.

"Åh," ropade maskrosen, "Jag vill leva varhelst barnen kan hitta mig när de leker och stojar eller springer förbi på väg till skolan. Jag vill bo vid vägkanten och på ängar och skjuta upp mellan stenarna vid husen i stan och göra alla glada med mina klara färger. "

"Du är den blomma jag älskar mest,"
sa blommornas ängel och lade sin hand
på maskrosens lockiga gula huvud.
"Du skall blomstra överallt från vår till höst och vara barnens blomma."

Därför kommer maskrosen så tidigt
och skjuter upp sitt huvud överallt,
vid häck och äng och vägg, vid slott och koja,
och har ett så långt och ljuvt liv.

Translated from english

Bröder

Sommarens första bad

Inga badkrukor i den här familjen!

(Inte bland barnen i alla fall)

Jorden bjuder in dem

och tar dem i sin famn

Fullständigt tillgänglig



De intar Jorden

Med sina kroppar

mot det iskalla vattnet



De känner Jorden genom vattnet

Med sina bultande hjärtan

Sommarens första bad :

Lycka

Glädje

Frihet

Frid

Trygghet

Tacksamhet

Upprymdhet

Gemenskap

Omtanke

Närvaro

Helgen var jättevarm!
På lördagseftermiddagen efter att ha jobbat hela dagen med taket på Blombacka åkte vi till sjön Mangen och badade. Årets första sommarbad för de flesta. (Lova har redan badat ett par gånger, första gången redan i April, men då fick de lägga sig ner i grunt vatten eftersom isen låg kvar längre ut!)

Nu startar vi Blombackabloggen!

Det finns en dröm om livet på landet från Ulfs och mina första år tillsammans. Vi valde dock bort det livet och prioriterade annat. Men vad vi prioriterar i vår livsmiljö har ändrats jämsides med att barnen vuxit och skiftat intressen.

Jag bryr mig inte om husen egentligen, inte i djupet av mitt hjärta, men visst är det lätt att frestas av inredningsteman på exempelvis pinterest. Visst finns det bilder i skallen på hur det kan komma att se ut. Men jag kan inte breda ut dem här och nu. Det skulle ta för mycket plats och jag vill inte låsa tankarna, vill inte rama in dem, vill inte fästa dem på skärmen eller någonstans. Än. Vill inte göra dem för påtagliga och konkreta. Än. Visst finns det bilder i skallen på barn och barnbarn, alla samlade på Blombacka. Visst finns det inredningsdrömmar, (hmm...en hängmatta i makramé i vardagsrummet), renoveringsdrömmar och näst intill oändliga kreativa möjligheter. Visst finns det skaparlusta. Åh, det kliar i mina otåliga fingrar! Visst är det härligt att drömma, inspireras och låta sig svepas med lite grann, men följer jag känslan ända in som handlar om varför, varför Blombacka? så ger inredningssajter där folk visar upp sina hem ibland en ganska oaptitlig bismak. Människor som vill ha mer och mer, den och den köksinredningen, den och den bänkskivan, prylar, prylar, prylar. För vems skull? Finns det något under begäret? Vad är de ute efter egentligen?

Jag drömmer inte om det intill perfektionism tillrättalagda och enformiga chabby chic, vitt, vitt, vitt och utställningsrum med millimeterordning. Går det att leva så? Återvinning, recycling, junk-style kanske (men det måste vara funktionellt och bekvämt) på ett sätt där det syns att människor lever eller bara det vi behöver och känner för som det blir utan någon specifik stilbenämning.

Jag tänker inte låta mig ägas av de här husen. Jag tänker inte låta mig ägas och slukas av prylar och inredning. De är medel. Det är inte viktigt i sig. Jag ser dem som medel att få vara tillsammans med min familj. Planera, drömma. Jag ser den här vägen som en möjlighet att koncentrera livet på det väsentliga. Avskalat, bara vi, husen och det gemensamma arbetet. Ett koncentrerat innehåll, ett gemensamt intresse Inget annat. Inga distraktioner. Och det kommer att vara jobbigt. Vi kommer att känna på motgångar. Det kommer att vara värre än vad vi trodde på sina ställen. Med husen. Det kommer att vara värre än vad vi trodde på sina ställen. Med barnen. (Ah, vi har bra ungar! Tyckte bara att det såg snitsigt ut i sammanhanget. Lite makande på realismen för formens skull.) Barn kommer att sura och springa och gömma sig i något av alla de 16 rummen, råvindar, kattvindar och övriga skrymslen ej inräknade. Men sånt är livet. Det ska var spännande. Och snirkligt.

För mig hade det funkat med skogspromenader. Kanske. Eller inte. Vi har provat det. Men det har hamnat längre och längre ned på prioriteringslistan. Utflykterna har blivit allt mer sporadiska och sällsynta. Det finns mycket att göra hemmavid. Det finns alltid aktiviteter, jobb, teknik, ja gud vet vad, som pockar. Och Ulf har för mycket jobb.

Renoveringsbehoven är så stora på de här husen att Vi MÅSTE jobba med dem kontinuerligt och gemensamt. Det är den trevliga lilla haken som kan hålla ihop oss, annars faller de ihop. Utan allas hjälp kommer det inte att funka. Och kanske gör det inte det. Men i så fall är det bara att sälja dem igen. De är inte viktiga. Egentligen. Men jag hoppas innerligt att det kommer att funka. För barnens skull.

Jag brukar säga nej till Ulfs kreativa förslag, för jag vet att hans tidsoptimism inte är realistisk men han brukar påbörja projekten ändå. Det här är annorlunda. Efter visningen var vi alla överens. Vi ville göra detta. Det var inte på Ulfs initiativ, utan i samråd, även om det var han som hittade annonsen. Den här gången tyckte jag att det var bara att köra. Kanske lite för fartkänslans skull? Och det finns mycket att vinna. När jag tänker på vart och ett av våra barn så känner jag att detta kan vara något bra för dem.

Närhet, tillhörighet och sammanhang. Jag har skrivit det förut. Koncentration (på det väsentliga) och utrymme (att göra det helhjärtat) på samma gång, det är vad det handlar om.

Lite pompöst och invecklat beskrivet, ser jag nu. Det hela behöver dock inte beskrivas så storstilat egentligen, det är heller inte en så stor grej, det här projektet blir vad vi gör det till och kan beskrivas hur enkelt och konkret eller invecklat som man vill. Man kan bli sömnlös för mindre om man gör en för stor grej av det. Och det vill jag helst hålla mig ifrån. Det beror på hur man väljer att tänka, om man verkligen går till änden på varje tanke eller ej. Det är ett par hus bara. Och ett experiment. En utmaning.

Nu startar vi Blombackabloggen...

G r a t i t u d e * S u n d a y

G r a t i t u d e  *  S u n d a y

{Sunday's heartfelt tradition. A time to slow down, to reflect, to be grateful. A list of gratitudes.} 

* 

Throughout the week I've felt grateful for: 

• Five days off (including weekend), spent entirely with my family
• working together; digging, dragging weeds and other stuff that grew to close to the house, loading and unloading the trailer, carrying, building
• catching sight of a moose on our way home in twilight
• seeing deers every day
• the beautiful view, lakes, fields, forests and mountains, while driving to our project
• everybody participating, including our three year old
• shared goals and the connection that comes with them
• laughter and giggling
• meals outside

Joining Taryn at Wooly Moss Roots for Gratitide Sunday

Blombackabarn

"If you want to know where your heart is; 
look where your mind wanders"

Om måltider med en 3-åring

Litet barn kan inte sitta still i sin stol. Vad gör man? Ser till att barnets näringsbehov tillgodoses vid andra tillfällen än när man sitter sex personer vid bordet. T ex under tiden man lagar maten. När man läser eller när man sitter på pottan. Medan man bygger tågbana. Enkelt. Självklart. Och hur länge måste barnet i fråga sitta vid bordet vid den gemensamma måltiden? Så länge han själv önskar. Naturligtvis. Vilket kan vara i fem minuter. Kanske mindre. Varför krångla till det? Man behöver inte bry sig om hur mycket han äter.

Detta funkar ibland. Det är dock inte alltid praktiskt genomförbart, t ex inte de dagar man slutar jobba sent och inte hinner stoppa till minstingen mat i förväg. Och ibland vill han inte äta oavsett omständigheter. Och vad man gör åt problemet med litet barn som klänger runt på stora människor under måltiden vet jag inte heller. Säkert finns det en självklar lösning som jag bara inte kommit på än. Det gäller väl att på något sätt engagera honom i något annat under tiden. Vill dock inte sätta honom framför TV/dator.

Hyresgästen 40 år

Igår fyllde vår hyresgäst 40 år. Vi gratulerade med tårta på morgonen.

{just nu}

- En fredagsritual.
En enda bild - inga ord - som fångar ett ögonblick från veckan som passerat.
Ett enkelt och alldeles speciellt tillfälle.
Ett NU att stanna kvar vid, spara och minnas.

joining http://www.soulemama.com

Valborgsmässoafton 2013

Det var länge sen vi kom i så god tid till ett valborgsfirande att vi hann lyssna på samtliga vårsånger men i år gjorde vi det till Timons stora glädje. Vi kom precis när de började. I 45 minuter satt han längst fram och lyssnade på manskörerna CMB och Manhem. Sen tändes elden nästan med en gång och då förlorade vi snabbt 25%. Vi träffade på svåger och svägerska som tappat bort 100%. Aha! Kusinerna hade försvunnit tillsammans. De kom någorlunda snabbt tillrätta och vi kom i säng runt 23-snåret. En lyckad Valborgsmässoafton som startades med grillspett och potatisgratäng.