Den här snödroppen gjorde jag förra veckan en kväll.
Ja, den är ju ganska bastant till skillnad från riktiga snödroppar men jag tog vad jag hade; två riktigt stora korkar (från Svärmors "förråd", varifrån annars?) som jag limmade ihop. Eftersom jag inte hade några små träkulor till huvud kvar gick det inte att göra en liten snödroppe. Jag svepte lite vadd om korkarna och klippte till och limmade på grön och vit filt lite snödroppslikt och gjorde en snödroppsknopp och stjälk av piprensare. Bladen kunde kanske ha varit lite smalare men det kan jag ju fixa till i efterhand. Armarna är också piprensare klädda med filt som sytts ihop med langettsöm och med små träkulor till händer.
Snödroppen är ju tunn och smal egentligen men samtidigt stark så det får väl vara styrkan hos den som representeras i den robusta formen.
Jag råkade lämna kvar Snödroppen så att Timon fick syn på den morgonen efter och han blev direkt nyfiken och undrade om det var ett troll. Jag förklarade att det var en snödroppsflicka, visade bilder på blomman och berättade sagan samma kväll. Den gjorde intryck för direkt efter sista meningen sprang han bort till fönstret och pekade på snödroppsdamen och ville sen ut och leta efter snödroppar. Han har gång på gång berättat om dörren till boet som snödroppen bor i nere i marken, knackat sig på magen och sagt att den inte går att öppna och att han vill att snödroppen ska öppna och sträcka på sig. Jag har förklarat om igen att solen måste bli starkare, det måste komma fler soliga dagar och vatten måste komma ner till blomlöken. Och han vill höra den igen:
Snödroppen - En saga
Snön låg djup för det var mitt i vintern. Vintervindar blåste kalla men det fanns en plats som inte stördes av kylan och blåsten. Det fanns ett bo där det var varmt och tryggt. I det hemmet låg en liten blomma - i sin blomlök låg den, långt ner i marken, under snön.
En dag bredde Moder Regnmoln ut sig ovanför platsen där den lilla blomlöken låg och regnälvorna kom och besökte jorden i sina vinterkappor. När de nådde marken tog de av sig sina kappor och sipprade genom isen och snön ner till boet och berättade för blomman om ljuset ovanför. Och strax genomborrade en spetsig och smal solstråle jorden och knackade på blomlöken.
- Kom in, sa blomman.
- Jag kan inte, sa solstrålen.
- Jag är inte tillräckligt stark för att öppna. Jag blir starkare när våren kommer.
- När blir det vår? frågade blomman varje solstråle som knackade på.
Men för en lång tid var det vinter. Det var långt till våren. Marken täcktes fortfarande av snö och varje natt lade sig isälvor att vila över sjöar och hav. Blomman började tröttna på att vänta.
- Hur lång tid ska det ta? Det kittlar och sticker. Det känns trångt! Jag måste få sträcka på mig lite. Jag måste öppna och titta ut och säga godmorgon till Våren!
Så blomman sträckte på sig och tryckte sig mot lökboets tunna väggar.
Väggarna hade mjuknat av regnet och värmts upp av jorden och snön och de svaga solstrålarna så blomman sköt upp genom snön med en blek grönvit knopp på sin stjälk och ett par långa smala blad på vardera sidan. Det var bitande kallt men alla solstrålar välkomnade den och utropade:
-Vackra blomma du förebådar vår. Snön ska smälta och de kalla vindarna fördrivas. Allting ska grönska och sen får du sällskap av syrener och gullregn och ros.
Detta gladde snödroppen. Blomman lyfte sitt huvud och vecklade ut sig ren och vit , ömtålig men ändå så stark i vit kjol med gröna märken.
Men våren var långt borta. Moln skymde solen. Hårda vindar blåste på blomman.
- Du har kommit för tidigt, sa Vinden och Vädret.
-Vi har fortfarande makt och detta får du känna på och stå ut med. Du skulle ha stannat inne istället för att skynda ut här för att visa upp dig. Det är inte dags än.
Det var bitande kallt och under dagarna som följde syntes inga solstrålar. Man kunde tro att kylan skulle frysa den lilla ömtåliga blomman i bitar men den var starkare än man kunde tro. Tron på våren gav den hopp och tålamod . Den stod i sin vita dräkt i den vita snön och böjde sitt huvud när snöflingorna föll och den sträckte på sig igen för att le mot solstrålarna när de visade sig och för varje dag blev den starkare och vackrare. Och barnen ropade när de fann den i sin trädgård. Titta en snödroppe, den första snödroppen har kommit!
Fritt efter HC Andersen
En dag bredde Moder Regnmoln ut sig ovanför platsen där den lilla blomlöken låg och regnälvorna kom och besökte jorden i sina vinterkappor. När de nådde marken tog de av sig sina kappor och sipprade genom isen och snön ner till boet och berättade för blomman om ljuset ovanför. Och strax genomborrade en spetsig och smal solstråle jorden och knackade på blomlöken.
- Kom in, sa blomman.
- Jag kan inte, sa solstrålen.
- Jag är inte tillräckligt stark för att öppna. Jag blir starkare när våren kommer.
- När blir det vår? frågade blomman varje solstråle som knackade på.
Men för en lång tid var det vinter. Det var långt till våren. Marken täcktes fortfarande av snö och varje natt lade sig isälvor att vila över sjöar och hav. Blomman började tröttna på att vänta.
- Hur lång tid ska det ta? Det kittlar och sticker. Det känns trångt! Jag måste få sträcka på mig lite. Jag måste öppna och titta ut och säga godmorgon till Våren!
Så blomman sträckte på sig och tryckte sig mot lökboets tunna väggar.
Väggarna hade mjuknat av regnet och värmts upp av jorden och snön och de svaga solstrålarna så blomman sköt upp genom snön med en blek grönvit knopp på sin stjälk och ett par långa smala blad på vardera sidan. Det var bitande kallt men alla solstrålar välkomnade den och utropade:
-Vackra blomma du förebådar vår. Snön ska smälta och de kalla vindarna fördrivas. Allting ska grönska och sen får du sällskap av syrener och gullregn och ros.
Detta gladde snödroppen. Blomman lyfte sitt huvud och vecklade ut sig ren och vit , ömtålig men ändå så stark i vit kjol med gröna märken.
Men våren var långt borta. Moln skymde solen. Hårda vindar blåste på blomman.
- Du har kommit för tidigt, sa Vinden och Vädret.
-Vi har fortfarande makt och detta får du känna på och stå ut med. Du skulle ha stannat inne istället för att skynda ut här för att visa upp dig. Det är inte dags än.
Det var bitande kallt och under dagarna som följde syntes inga solstrålar. Man kunde tro att kylan skulle frysa den lilla ömtåliga blomman i bitar men den var starkare än man kunde tro. Tron på våren gav den hopp och tålamod . Den stod i sin vita dräkt i den vita snön och böjde sitt huvud när snöflingorna föll och den sträckte på sig igen för att le mot solstrålarna när de visade sig och för varje dag blev den starkare och vackrare. Och barnen ropade när de fann den i sin trädgård. Titta en snödroppe, den första snödroppen har kommit!
Fritt efter HC Andersen
We're waiting for snowdrops. Last year the first one was seen the 29th of february. I don't think it will be that early this year.
I made this nowdrop last week in the evening. It's rather burly compared to the flower but I took what I got; two really big corks (from my mother in law as usual) that I glued together. Beacause I hadn't got any small wooden balls left after making snow- and valentine fairies It wasn't possible to make a small snowdrop. I swept some batting around the body and cut some felt and glued it onto the snowdrop kind of snowdrop-ish and I made the flowerbud and stalk out of pipe cleaners. The leaves came out a bit big but I could always make them thinner afterwards.
I happened to leave the snowdrop on the kitchen table so my youngest son caught sight of it in the morning and he was immediately curious about it and wondered if it was a troll. I told him it was a snowdrop lady and showed him some pictures from google on the flower and told him the story in the evening. It must have made some impression because after the last sentence he ran to the window pointing at he snowdrop lady and wanted to go outside and look for snowdrops. (Hmm... maybe I should have presented all this in another manner? What if he thinks that small snowdrop people will pop up in our garden? It may become a disappointment to him.)
He has over and over again told us about the door of the bulb in which the snowdrop dwells deep down in the ground, patting his stomach explaining it can't be opened and that he wants to see the snowdrop stretch and open it up. And I have explained over and over again that the sun must become stronger, there must be alot more sunny days and water needs to reach the bulb. And he wants to hear it over and over again.
An english version of the original story can be found here
Joining Nicole at Frontier Dreams on Keep Calm Craft On
and The Magic Onions on Friday's Nature Table
