En saga i väntan på vintern

I en liten stad ganska lik den vi bor i

väntade barnen på den första snön 
och undrade vilken dag den skulle komma.

En kväll när de blickade upp mot den gråblå himlen 
alldeles innan de gick tills sängs

tänkte de att kanske, kanske skulle imorgon bli den dag 
då den allra första snön skulle falla.

När alla barn låg omstoppade i sina sängar den natten så började det snöa

långsamt först föll snön på hustaken, på träden i parken, på stadens gator 
och i barnens trädgårdar,
 lite i taget snöade det, långsamt först och medan natten gick snöade det mer och mer 
tills snön verkade täcka hela den lilla staden med sitt vita frusna glittrande täcke.

Och när barnen vaknade nästa morgon, 
vad fick de se om inte en värld som var vit och helt täckt av snö!

Hurra! ropade de och tog på sig 
sina overaller, halsdukar, mössor, vantar och stövlar. 
Och de flög ut genom dörrarna det snabbaste du kan tänka dig 
för de var så glada över att få leka i den nyfallna snön i trädgårdarna och i parkerna. 
Och hela dagen lång lekte de i snön 
tills solen gick ner och månen tittade fram som den gör varje kväll.


****

Nästa dag när de vaknade såg de att solen tittat fram bakom molnen och smält lite av snön. 
Det var synd men så var det och de hade fortfarande mycket snö kvar att leka i.

Nästa dag tittade solen fram ännu mer och smälte mer av deras snö 
tills allt som var kvar var några få högar som de ändå hade kul att hoppa i.

Och när solen tittade fram ännu en gång, 
ja, då verkade all snö vara borta och lämnade kvar stora slaskpölar 
att plumsa runt  i 
och barnen tänkte att en dag, en dag snart kanske, kommer snön tillbaka.

Translated from the original english version at Bending Birches

Pin It