
Det handlar om att vara på väg bort från föräldrarna för att istället anknyta till jämnåriga och skapa ett beroendeförhållande till dem.
Författarna menar att det är en osund utveckling och att anknytningen till jämnåriga som de kallar jämnårigorientering är otrygg och bygger på ytlig kontakt. Det är inte en anknytning som bygger på verklig kärlek och omtanke. Den saknar också den villkorslöshet som kännetecknar relationen till familjen. Det är p g a otryggheten i denna nya anknytning som barnen måste vara i kontakt med varandra hela tiden för att inte riskera att bli utstötta. För att upprätthålla anknytningen krävs ständig kontakt.
Det är inte en tillåtande relation att utvecklas inom påpekar författarna. Detta kommer bl a till uttryck i att man klär sig lika och tycker likadant. Det handlar alltså om en väg mot större osjälvständighet och beroende istället för tvärtom, något att vara uppmärksam på och inte bara avfärda som att det hör åldern till. Visst är det meningen att barnen så småningom ska frigöra sig från oss! Men inte för att istället bindas i en relation som inte tillåter dem att vara sig själva! Boken är lite långsam i början när den kapitel efter kapitel går igenom hur jämnårigkulturen uppkommit och vad definitionen innebär men når sina höjpunkter i kapitel 14-17 som handlar om hur vi håller fast barnen lite längre eller vinner dem tillbaka. Mycket läsvärd!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar