måndag 31 december 2012

2012


Vinter


Vår


Sommar




Höst



Vinter



fredag 28 december 2012

Vintersolståndet - en saga










En grupp småälvor samlades i sitt bo långt  under den stora ekens rötter. De hade det tryggt och hemtrevligt i den lilla underjordiska hålan som kantades av maskrosdun, fjädrar och torkad mossa. 
Ute blåste vinden kall och och snön föll mjukt och täckte marken. 

"Jag såg Solkungen idag" sa älvan som hette Rosa och drog sin mossmantel tätare omkring sig. "Jag såg honom när han vandrade bort genom skogen. Han såg gammal och trött ut. Hur är det med honom?" 

"Den stora eken säger att han skall dö" svarade Påsklilja.

"Dö? Åh, vad ska vi göra nu?" Lilla Ängsgräs började gråta. "Om Solkungen dör kommer inte våra små plantvänner att gro. Fåglarna kommer inte att sjunga . Det kommer att vara vinter för alltid." 

Syren, Maskros och Fläder försökte trösta sin vän men de var alla väldigt ledsna. Medan de kurade ihop sig tillsammans knackade det på den lilla dörren.

"Öppna älvor!" ropade någon högljutt. "Varför gömmer ni er?" Varför är ni inte med och firar vintersolståndet? 

Rosa öppnade dörren och den lille tomten Knote kom in och skakade gnistrande snöflingor från kappa och luva. 



"Vi är för ledsna för att fira" sa Påsklilja och torkade sina ögon. "Har du inte hört att Solkungen ska dö?" 

"Han är redan död dumma älvor." Knotes  runda mörka ögon glittrade av glädje. "Skynda er nu så vi inte kommer för sent till festen."

 "Hur kan du skratta och vara glad?" Fläder stampade med sin lilla fot och blängde strängt på den lille tomten. "Om solkungen är död blir det vinter för alltid. Vi kommer aldrig att få se solen igen." 

"Dumma små älvor." Knote tog tag om Maskros hand och drog upp henne . "Det finns något hemligt med vintersolståndet. Vill ni inte veta vad hemligheten är?" Älvorna såg förvånat på honom. 

"Hemlighet? Vad då för hemlighet?. Vi är bara nya små älvor , dumma tomte. Vi har aldrig firat vintersolståndet förut." 

"Kom och se, kom och se! Ta på era mantlar och följ med mej." Knote dansade och skuttade runt i hålan. "Skynda, skynda var inte slö! Till den heliga eklunden genom snö." Han dansade ut genom dörren och försvann.

"Vad menade tomten" frågade Rosa och plockade upp sin mantel av torkade rosenblad som hölls ihop med spindelväv och var kantad med gåsdun. 

"Jag vet inte men Modern bor i den heliga eklunden." Ängsgräs drog på sig sin mössa. "Om vi går till gudinnan så kanske hon kan förklara vad Knote pratade om." 

Älvorna lämnade sitt hemtrevliga lilla bo och pulsade iväg genom snön mot eklunden. Skogen var mörk, det enda ljus som lyste upp deras väg var månens ljus som lyste ner mellan de tjocka grangrenarna och de kala lönn- och hagtornskvistarna. Det var mycket svårt för dem att ta sig fram i snön eftersom de var så pyttesmå. När de vadade fram i den blöta snön och huttrade i den kalla blåsten mötte de en räv.

"Vart är ni på väg älvor?" frågade räven. 

"Till den heliga lunden." svarade de, huttrande.

"Klättra upp på min rygg så för jag er raskt dit." Räven böjde sig ner så att älvorna kunde klättra upp. Sedan gav de sig iväg genom mörkret. 

"Lyssna!" sa Syren när de närmade sig lunden med de heliga träden. "Någon sjunger glada sånger. Och det är många som sjunger." 

De vackra tonerna bars över den kalla, stilla, månbelysta nejden. Det var de vackraste toner älvorna någonsin hört. Räven bar älvorna ända fram till änden av stenaltaret i mitten av lunden och böjde sig sedan ner.

"Titta" sa Fläder. "Där är Jungfrun och Modern och den Gamla Visa och mycket annat småfolk.
"De är alla glada och ler" sa Syren och betraktade alla varelser. 
"Alla djuren är också här" viskade Maskros. "Varför tittar alla på modern?" 
Älvorna flyttade sig närmare de tre kvinnorna på altarstenen. Modern höll ett knyte tätt intill sig i famnen och log mot det . Jungfrun sträckte sig ner och tog försiktigt upp älvorna i handen Hon höll dem nära modern så de kunde se vad hon bar på. 
"En bebis!" ropade älvorna. "Ett nyfött barn! Se hur han skiner."
"Han är den nyfödde solkungen" sa jungfrun och log.

"Men Knote och den gamla eken sa att solkungen var död" svarade älvorna. "Hur kan den här lilla bebisen vara Solkungen?" 

"Det är detta som är vintersolståndets stora hemlighet."  Den gamla visa rörde vid barnets kind med sin skrynkliga hand. "Varje år måste Solkungen komma till den heliga lunden och dö då vintern är som mörkast. Jag tar hans själ till Modern som ger honom livet åter. Så är det för alla, inte bara för Solkungen."

"Du menar att allt lever och dör och får liv igen?" Älvorna såg med förundran ner på Solkungsbarnet i Moderns famn." 

"Ja, mina små" sa den visa gamla häxan. "Livet har inget slut. Detta är vintersolståndets stora mystiska hemlighet." 

Älvorna skrattade av glädje. "Jag tycker att den lille solguden ska få presenter" sa Rosa. "Jag ska visa honom var de vilda rosorna blommar på försommaren. 
"Och jag ska lära honom att ropa på fåglarna och lyssna på vindens sång!" utbrast Maskros." 

"När han blir äldre och starkare kommer blommorna att blomma när han rör vid dem, fåglarna återvänder för att sjunga sina sånger och luften blir varm av hans andedräkt och vintern håller sig borta för en tid. Solkungen kommer att springa och leka med er i skogen" sa Modern. 

Älvorna sjöng för Solkungsbarnet, sånger om den kommande våren, de doftande blommorna, de surrande bina och skogens alla hemligheter. Och alla varelser som fanns i den heliga lunden stämde in. Sen tog räven dem tillbaka till deras hemtrevliga bo under den stora ekens rötter där de somnade och drömde underbara drömmar i väntan på vårens värme och allt roligt de skulle göra tillsammans med den lille solkungen.




."



Liten konstnär

Idag har Timon målat med fingerfärgerna han fick i julklapp.
Han fick bara bra presenter den här julen!

onsdag 26 december 2012

Julafton 2012

julaftonsmorgon




Den här julen fick Timon en present 1:a, 2:a, och 3:e advent först av stugtomten och sen av hustomten som flyttade in i samband med pepparkaksbaket. Han fick små pixiböcker. Jag tycker att de är för mycket att få en present varje dag under hela adventstiden. Nästa jul tror jag att han ska få delar av julkrubban, så att han tex får stallet först att ställa på plats sen djuren och sen Josef och Maria och sist Jesusbarnet. De tre vise männen får komma på trettondagsafton.













Julmaten.... Det bär mig emot att lägga upp dessa bilder för sen igår eftermiddag har jag mått illa och vi har massor av julmat kvar som ingen vill äta. Sedan vi själv köpt och fixat lagom mycket så fick Ulf ännu mycket mer av en kompis som har restaurang.

Efter att ha vilat och de stora barnen sett på Kalle Anka och spelat är det dags för julgröten. Naturligtvis måste hustomten få en portion först.

Vi häller på mycket kanel

Och mamma "råkar" spilla lite

Medan vi äter vår gröt nere i köket har tomten varit framme och ätit sin gröt!


sen dröjer det inte länge förrän jultomten kommer



Timon fick böcker...

...en gran att klä om och om igen som jag snott idén till från pinterest.







...och dockan.



Lova fick skidor






och till sist, julgodiset















tisdag 18 december 2012

Nytt sytt: julklappsdocka till Timon


Nu är den färdig, Timons waldorfinspirerade julklappsdocka! Kläderna hittade jag på vinden. Jag har gjort nya tofsar till mössa och dragsko samt klippt av benen som förut var med fot och lagat lite här och var. Jag har även sytt blöjor till dockan men de syns ju inte på bilden.

Here it is, My son's waldorf inspired christmas gift! I found the clothes in the attic. I've made new tufts for the hat and a drawstring and I cut a bit on the legs which were originally with feet and I've mended here and there. I've also sewn diapers for the doll.



De rosiga kinderna och lite på nosen fixade jag med hjälp av dotterns rouge

I made those rosy cheeks using my daughter's rouge

  Håret är mohairgarn från svärmor

The hair is mohair found at my mother in law's




Kroppen är gjord av en ursprungligen vit sweatshirt som jag färgade och färgen (60 kr) 
är allt jag betalt för att göra den här dockan. Övrigt material har jag hittat hos min svärmor

The skin is made of an originally white sweatshirt which I dyed and thre colour I used (60 SEK) is all I've paid for this doll. The rest of the material I've found at my mother in law's.




Kroppen ska ju stoppas med ull om det ska vara en riktig waldorfdocka, men ull är ju som guld och jag ville inte att dockan skulle kosta en massa så jag använde en gammal ullkofta som tovat sig i tvätten. Idén har jag hämtat hos Crunchy Catholic Mama. Ulfs Farfar har haft koftan. (Det grå ullgarnet trodde jag skulle komma till användning men jag använde bara det starkt orange.)

The body is supposed to be stuffed with wool if it's about to become a real waldorf doll, but wool is like gold and I didn't want to spend a fortune on it so I used an old wool cardigan which had been washed to hot and had shrinked a bit. I got the idea from Crunchy Catholic Mama. The cardigan was my husband's grandfather's. ( I thought I would use the grey wool yarn in the picture above but it turned out Ionly used the orange yarn)




Jag ritade upp delarna enligt mönstret i "Waldorfdockor" av Karin Neuschutz. Jag är inte helt nöjd med boken då den förutsätter att man kan en massa. En mer detaljerad beskrivning hade varit välkommen. Därför tog jag mest hjälp av källor på nätet och egen klurighet

I drew the pieces according to the pattern in  "Waldorf Dolls" by Karin Neuschütz. I'm not entirely satisfied with the book as it assumes that you're quite used to sewing a lot. A more detailed description would have been welcome. That's why I used online sources and my own ingenuity




När jag skulle stoppa tex ett ben tog jag en rektangulär bit av ullkoftan och rullade den enligt beskrivningen hos Doing Without

When Iwas about to fill for example a leg, I took a rectangular piece of the wool cardigan and rolled it as described in Doing Without





men jag tyckte inte att den blev tillräckligt hård så jag tvinnade ullgarn runtom

but i thought it wasn't firm enough so I twined wool yarn around it


Det här är fyllningen till fötterna

This is the stuffing for the feet



Kroppen är också fylld med en bit av ullkoftan som jag rullat till en cylinderform men här tvinnade jag inget ullgarn omkring för jag tyckte att kroppen kunde vara lite mjukare. För att hålla kvar formen fäste jag istället ihop cylindern med en säkerhetsnål som jag tog bort i samband med att jag sydde igen kroppen (när armarna och huvudet syddes fast, vilket var det helt klart klurigaste med att sy den här dockan)
Till huvudet gjorde jag också en cylinder av en ullkoftebit som jag sen tvinnade garn runt så att huvudet blev runt. Huvudets innertyg består av en fläckig gammal T-shirt som jag lyckades hämta i mörkret ur min mans garderob medan sonen sov sött. 

The body is stuffed with a piece from the wool sweater too, I rolled it to the shape of a cylinder but I didn't put wool yarn around it because I thought the body could be a bit softer. To keep the shape I pinned the cylinder with safety pins to hold it together, which I removed as I sew the body together (when the arms and head was attached, which was definitely the most challenging part in making this doll). For the head I made a cylinder from a pice from the wool sweater as well, then I twinded wool yarn around it to get a round shape. The inner fabric is a piece of a stained old T-shirt which I found in my husbands closet in the darkness at night while my son was sleeping.





Huvudformen gjorde jag mest med hjälp av dessa bilder
och näsan med hjälp av Crunchy Catholic Mama och Doing Without.

I made the shape of the head guided by dessa bilder and the nose guided by Crunchy Catholic Mama and Doing Without.



Yttertygets huvudform klippte jag ut i enlighet med beskrivningen i boken "Waldorfdockor"



och sydde ihop så gott det gick i enlighet med flickrbilderna som jag länkat till ovan.


Huvudformen blir jättefin när man gör på waldorfvis!


Mönstret i boken förutsatte tydligen att man hade ett tyg som var ganska elastiskt, vilket mitt inte var, därför blev dockan magrare än jag tänkt mig men jag tror att Timon kommer att uppskatta den här julklappen. På dagis drar han jämt omkring på en docka och hemma har han ju sin katt, apa, Gruffalon och "Nallemin" som snart alltså kommer att få sällskap.

I'm planning on maybe doing a translation for english readers when I've got more time

Linking up with Husmorsskolan and Symöte and
Frontier Dreams on Keep Calm Craft On
and Seasons of Joy on Waldorf Wednesday
and The Magic Onions on Friday's Nature Table
and at last Sveas punkt on Härmapan