Det var en gång en liten pojke som gick igenom en hög med spröda höstlöv som vinden samlat ihop från verandatrappan och jagat över gräset och vidare in i skogen.
Skogen var ljus och luftig. Trädens grenar var halvnakna och varje vindpust skakade ner en kaskad av guldfärgade löv.
pojken stannade upp för att titta på en ekorre som kilade över stigen med sin yviga svans böjd över ryggen och kinderna fulla med nötter. Ett stort, skrovligt eklöv, cirklade långsamt runt medan det föll och rörde nästan pojkens näsa på sin väg mot marken och landade slutligen på hans fötter med ett lätt prassel som lät alldeles som en suck.
Pojken lutade sig fram alldeles i rätt ögonblick för att lyckas höra en tunn röst säga:"Du träffade inte riktigt rätt, eller hur?"Eklövets tunna, torra röst svarade: "Nej, den lille pojken var i vägen men det gör inget, västanvinden kommer att flytta mig igen.".
Pojken hoppade åt sidan "Vart skulle du?" frågade han. "Jag hoppades att jag skulle landa i ormbunkssnåret du nästan går på," svarade lövet. "Vi måste se efter det - det är ömtåligt, och i vintras gick kylan hårt åt det. Alla vi på min gren har kommit överens om att vi ska vara särskilt noga med att täcka ormbunken väl i år.."
Innan pojken hann svara, inflikade en tjock liten röst ":Jag vill inte tränga mig före Ormbunken, men glöm inte mig." Pojken såg en tuva av blåsippans runt formade, gröna blad som blommar tidigt på våren. "Jag trodde att boken skulle skicka mig ett täcke, men hittills har inte ett enda bokblad kommit nära mig ", fortsatte blåsippan.
Pojken var förvånad, och skulle precis ställa en fråga, när en kaskad av gullris avbröt:"Det är dumt att ni redan börjat oroa er över vintertäcket. Ni vet mycket väl att västanvinden kommer att blåsa runt alla löv ändå. När Frosten kommer, är ni alla täckta.
Håller trädens löv verkligen växterna skyddade från kyla? frågade pojken. Jag trodde att löven bara dog och föll ner till marken på hösten" Bara dog och föll ner! " - Lyssna på barnet "! hånade eklövet " Han vet då inte mycket! Det finns inte något sådant som att" bara dö "i skogen. Först när vi är på grenarna, serverar vi grön mat åt alla träd av solljus och regn,sedan täcker vi marken för att hålla undan Farbror Rimfrost från att klyva jorden och slita rötterna av växterna på vintern, Tjockt och mjukt täcker vi marken. "
pojken stannade upp för att titta på en ekorre som kilade över stigen med sin yviga svans böjd över ryggen och kinderna fulla med nötter. Ett stort, skrovligt eklöv, cirklade långsamt runt medan det föll och rörde nästan pojkens näsa på sin väg mot marken och landade slutligen på hans fötter med ett lätt prassel som lät alldeles som en suck.
Pojken lutade sig fram alldeles i rätt ögonblick för att lyckas höra en tunn röst säga:"Du träffade inte riktigt rätt, eller hur?"Eklövets tunna, torra röst svarade: "Nej, den lille pojken var i vägen men det gör inget, västanvinden kommer att flytta mig igen.".
Pojken hoppade åt sidan "Vart skulle du?" frågade han. "Jag hoppades att jag skulle landa i ormbunkssnåret du nästan går på," svarade lövet. "Vi måste se efter det - det är ömtåligt, och i vintras gick kylan hårt åt det. Alla vi på min gren har kommit överens om att vi ska vara särskilt noga med att täcka ormbunken väl i år.."
Innan pojken hann svara, inflikade en tjock liten röst ":Jag vill inte tränga mig före Ormbunken, men glöm inte mig." Pojken såg en tuva av blåsippans runt formade, gröna blad som blommar tidigt på våren. "Jag trodde att boken skulle skicka mig ett täcke, men hittills har inte ett enda bokblad kommit nära mig ", fortsatte blåsippan.
Pojken var förvånad, och skulle precis ställa en fråga, när en kaskad av gullris avbröt:"Det är dumt att ni redan börjat oroa er över vintertäcket. Ni vet mycket väl att västanvinden kommer att blåsa runt alla löv ändå. När Frosten kommer, är ni alla täckta.
Håller trädens löv verkligen växterna skyddade från kyla? frågade pojken. Jag trodde att löven bara dog och föll ner till marken på hösten" Bara dog och föll ner! " - Lyssna på barnet "! hånade eklövet " Han vet då inte mycket! Det finns inte något sådant som att" bara dö "i skogen. Först när vi är på grenarna, serverar vi grön mat åt alla träd av solljus och regn,sedan täcker vi marken för att hålla undan Farbror Rimfrost från att klyva jorden och slita rötterna av växterna på vintern, Tjockt och mjukt täcker vi marken. "
"Och vad händer med er sen ?" frågade pojken"Låt honom titta och se själv vad det blir av bladen," svarade gullriset tillrådligt."Titta under mig!" - "Och mig!" - "Och mig!", prasslade dussintals röster.
Pojken samlade ihop nävar av löst spridda eklöv och lade dem försiktigt på ormbunken. under dem fann han en massa tätt sammanpackade fuktiga löv, en del ek, en del bok, några lönn. När han försökte lyfta dem upptäckte han att de satt tätt ihop och lätt gick sönder när de separerades. En liten röd salamander kröp hastigt under en sten, och flera platta skalbaggar och tusenfotingar kilade iväg.
"Gräv djupare", uppmanade gullriset, när pojken tvekade. Han fann en pinne och vände upp mattan av våta löv. Under den låg en blandning av svart jord och blad, med endast venerna och stjälkarna kvar. Detta skikt var fyllt av små rötter, och var fuktigt och svalt. Pojken tyckte det såg ut som den jord hans mamma använde till sina krukväxter. Han grävde djupare med sin käpp, och fick upp ren, rik mull, utan spår av blad. Sen slog pinnen emot sten och han kunde inte gräva längre.
"Ser du nu vad det blir av oss?" frågade eklövet från sin nya bädd på ormbunken "Den där svarta mullen är den finaste växtnäringen i världen -?! Bättre än all gödsel din far köper i säckar .Om tre år kommer jag att ge näring åt trädens, gullrisens och ormbunkens rötter, Eftersom jag ger dem näring, kommer det att växa nya blad, vilka i sin tur kommer att falla och - Jag ska säga dig en sak, pojke lilla, inte ens löven går till spillo i skogen. "
Länk till engelsk orginalversion kommer inom kort
Och en länk till en vacker höstsaga av James Baldwin ur Fairy Stories an Fables, 1895.
The Life of a Leaf Jag har översatt den men kan tyvärr inte lägga ut den eftersom det finns copyright på den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar