Valborgspyssel och en Valborgssaga

På tisdag är det Valborgsmässoafton. Förra året grillade vi på en vacker plats och besökte inte någon Valborgseld men det här året kommer vi att åka till Mariebergsskogen för att titta på elden. Det var flera år sedan jag var med. Ulf har åkt iväg själv med de stora barnen. Det kommer att bli sent och vi ska åka till våra hus dagen efter men det får bli som det blir. Jag tror att Timon kommer att uppskatta och ha glädje av att få vara med. Så nu är det bara att bygga upp lite förväntan. Det behövs lite mer sagoskimmer kring Valborgsfirandet, lite mer förtrollning, lite mer förundran, lite mer fantasi, eller hur?

Flamfolket tänder tillsammans den stora Valborgselden för att fira och markera att en ny tid på året inleds. De behövs när vintern tar slut och våren tar vid för att skydda och försvara mot troll och annat oknytt när lagårdsdjuren ska släppas ut på sommarbete. De renar, gör slut på vintergrått slask och sjukdomar som kommit fram i tö.

Flamfolket och den stora Valborgselden

Blommorna log i solskenet. Våren hade kommit. Snödropparna hade varit vakna länge och fått sällskap av krokus, scilla, maskros och blåsippa. En och annan påsklilja hade också vaknat och hälsat Våren godmorgon men djuren hade ännu inte släppts ut ur sina stall till de gröna betesmarkerna. 

Än fanns det förvirrade kallknytt och vintertroll kvar. De behövde få tydligt reda på att deras tid var förbi. Våren var här för att stanna och det var dags för dem att ge sig av. Blev de kvar i en tid som inte var deras kunde de göra skada och smitta djur och natur. Våren behövde beskydd och försvar i den bräckliga brytningstid som skulle komma på Valborgsmässoafton. Vinterns förvirrade anhängare skulle förklara sin sista strid för att övervinna Våren. De ville låta Vintern lägga Våren under sitt tjocka täcke av snö med sin kalla hand, kyliga andedräkt och isande stormar. Vem skulle skydda Våren och kämpa mot Vintern mer än solens alla strålar? Solen hade skickat bud om hjälp.

Flamfolket hade svarat och solen godkänt dem. Tillsammans skulle flamfolk från när och fjärran samlas på Valborgsmässoaftonen och tända de stora Valborgseldarna. De skulle skrämma bort troll och allt vinterknytt, rena luften från den sjukdom de kunde bära med sig och markera att vinterväsenas tid var förbi för den här gången. Det var dags att lämna plats åt det nya.

Och flamfolket gjorde som de lovat. De samlades på Valborgskvällen och tände tillsammans eldarna. Och de brann så hett för våren. De brann länge och högt, deras lågor bredde ut sig, växte och sträckte sig mot himlen, de sjöng alla vårsånger de kunde och förmådde på flamfolks språk, ett språk ingen människa kan förstå och de vann striden åt våren medan Vinterns väsen gav vika.

Om du deltar i valborgsfirandet och är där för att titta på elden, gå inte för nära. 

Flamfolk sprakar runt i dess ytterområden för att försvara brasan, 

du kan se dem som små glödheta gnistor som skjuter ut från elden. 

Och om du lyssnar kan du höra deras sprakiga sång.

Flamfolket har jag gjort på samma sätt som snöälvorna, valentinälvorna och solen förutom att jag gjorde kroppen kortare och lämnade öppet längst ner där jag limmade och stoppade in fjädrar (eldsflammor). Flammorna har jag limmat fast på ett piprensardiadem som jag sen limmat fast på huvudet. Facklorna är pinnar från trädgården med flammor av filt.

Hope to be able to come up with a translation for my english readers soon. 

Joining The Magic Onions för Friday's Nature Table,
Natural Suburbia for Creative Friday
and Frontier Dreams for Keep Calm Craft On

Here's my story in english:

The Flame People and the Walpurgis Fire

The flowers smiled as they lifted their heads to catch the sunrays. Spring had arrived. The snowdrops had been awake for a long time by now and had been joined by crocus, squill, dandelion and hepatica. Some occasional daffodil had also awakened and greeted the sun good morning, but the farm animals had not been let out of their stables to their green pastries.

Still there were confused frost goblins and winter trolls left. They needed to find out that their time had passed. Spring was here to stay and it was time for them to go. If they stayed in a season that didn't belong to them they could cause harm to animals and nature. Spring needed protection and defense in the fragile transition that would occur on Walpurgis Night. The bewildered supporters  of Winter would declare their last battle in order to overcome Spring. They wanted to let Winter bury Spring under a thick blanket of snow with his cold hand, chilly breath and icy storms. Who would protect Spring and fight Winter except all rays of the sun? The sun had sent for help.

Flamepeople had responded and Sun had approved. Together flamepeople from near and far would gather on Walpurgis Night to light the big fires. They would frighten away trolls an wintergoblins, clean the air from diseases the may carry with them and mark that the season of Winter was over and it was time to make way for the new.

And flamepeople did what was told. They gathered at Walpurgis Night and together they lit the great fires. And they burned so hot and passionately in the name of Spring. They burned long and loud. Their flames spread out, grew and stretched to the sky. They sang all the spring songs they knew, in flamfolks language, a language no human being can understand or perceive the beauty of. And they won the battle for Spring as Winter gave way.


And if you participate in the celebration of Walpurgis and watch the fire, don't go too close. Flamepeople crackle around its outskirts to defend the fire,
You can see them as small red-hot sparks that shoot out from it.
And if you listen you can hear their sparkling song

Pin It