När solen värmer och sommaren tvekar och vänder tillbaka ett slag händer det att vi inte hinner suga åt oss alls. Det fyllda glaset bara står där. Allt som oftast. Det byggs på och byggs på, ganska snabbt, och blir till slut för mycket att ta hand om inomhus. Dammsugning, tvätt, matlagning, matplanering och plock, plock, plock. Jag hinner ut en stund för att hänga tvätten bara för att upptäcka just det, att det verkligen är en strålande sommardag, en av de allra sista som man borde ta vara på. Det får oss att kanske lyckas hinna äta mellanmål ute, men inte att spendera mer tid i sommaren genom att flytta ut det liv som kan flyttas. Det blir en onåbar utopi en sådan dag. Det blir istället en innedag och en av sommarens sista dagar går en förbi.
Men det är som det ska vara. Det är bara att gilla läget och inte något som stressar mig om jag noga ser till att det inte gör det. Men jag måste anstränga mig lite. Än så länge. Det finns en tillfredsställelse i innepysslet också även om man allra helst hade velat ta vara på sommardagen. Jag känner mig tillfreds med att sakta bit, för bit, skala bort, rensa, göra rent, en bit i taget, dag för dag. Jag är nöjd med det som ska göras och som jag gör just nu medan jag gör det. Var sak får ta sin tid. Rensa undan och torka vid den köksbänken tills just den lilla biten är klar. Då är i alla fall den klar. Köra tvättmaskinen så är i alla fall det gjort och jag har hunnit med en hel del under dagen som jag kan stryka från listan och fortsätta igen bit för bit nästa dag och nästa. Om några dagar behöver det inte uppta det mesta av tiden utan bara en mindre del. Men ofta hinner jag nästan bara plocka upp alla saker från golvet så att det går att dammsuga och sen kanske dammsuga nedanvåningen och så får allt stå kvar och så blir det ovanvåningen nästa dag. För det händer ju så mycket. Livet pågår. Men man hinner ikapp. Hinna-ikapp-dagar behövs och jag känner mig tillfreds i slutet av dagen. För det jag har gjort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar